Svälja baka luft

Han, den lilla. Silkesapan. Han bajsade en komma fyra meter. Jag mätte, rotade fram ett måttband och mätte avståndet. Från avfyrningsplats till nedslagssplash. En komma fyra meter. Lilla luftgeväret...

Höra över

Jag hörde en som sa så. "På tvärbanan i Göteborg...". Tyckte jag var kul. Jag frågade Summer om hon hörde. Det hade hon inte gjort. Så jag härmades och hon som sagt det från början hörde.

Det är det musik ska göra

Ta en bort, ta en in. Varje skiva med Legends är olika och låter som något annat, alltså som något redan existerande och det har de fått kritik för men hallå hallå! De heter Legends! I alla fall, lyssnade på den mest shoegaziga skivan och promenerade. Eller, jag tog mig någonstans. Bara det att mitt uppe där, när jag togs bort/in/tog mig bort/in, jag vet inte vad det var som kopplade rätt men jag kom på att jag gick åt fel håll. Kanske var det något visuellt (skylt), kanske något audiellt (brus). Nåväl, jag vände mig om...

Alltså: JAG VÄNDE MIG OM. Hajjar du? Utan att först titta på klockan. Utan att ta mig för pannan. Jag vände mig om utan att först mima fan. Fattar du? Jag gestikulerade inte. Jag annonserade inte min tvärvändning. Skyller på shoegazandet, att jag ändå var borta någonstans över isen. En galning, en crazy person. Vända sig om. Bara sådär! Oberäknelig typ. Aja, men de ska inte säga något. De säger säkert ”På tvärbanan i Göteborg...”.

Vi är inte många fler men vi måste röra oss mer

Förflytta oss alltså. Förstår en innebörd av att slooopa grejer där när vagnen är full av gymnasiekidz. Närhet och princip, som skrivna ihop lät så osexigt att de slopade det. Här är ett resultat. Hör ni det, ja ni, i stadshuset, hör ni det? I’m sending you an essemess här genom tunnelbanetaket, klämd bland alla tonåringar. Tittar upp i taket och sänder, känns som showgazing vilket är ett paradoxalt ord tycker jag. Shoegaze, som om man stirrade på sina fötter när musiken i själva verket får en att se uppåt, utåt, hundra mil bort. Bort från gymnasieungarna, ut över skanstullsbron och förbi de enda två skorsstenar som bolmar, som ger oss värme, ut över isen och knagglet och sprickorna, snabbare snabbare. Eller heter det inte shoegaze kanske.