Som betingad

Jag var på ett hotellrum i Paris och jag åt Finger L'original. Det var så jävla varmt det där rummet, fingrarna smälte och jag kladdade ned boksidorna. Letade efter stället jag slutat på igår och hittade det och fan om inte tröttheten rasade i mig då. Jag läste den där meningen jag somnat ifrån igår tre gånger om, den måste ha varit förbannad den där meningen.

Där låg jag i sängen och gned mig i ögonen med chokladfingrar och sedan tvingade jag mig igenom meningen ännu en gång och sedan - ! - gick det lätt. Orden strömmade, in i hjärtat, pumpade ut i artärerna som syre, det sprakade i armar och ben och jag började svettas där under det tjocka täcket. (Varför dessa tjocka täcken? Och när jag ändå är här och frågar: Varför aldrig påslakan?)

Jag ställde mig upp och klädde av mig naken och borrade ned fötterna i heltäckningsmattan. Jag som alltid fryser. Så behaglig nu spritt språngande. Fortsatte läsa stående som någon jävla Hamlet. Fortsatte tills jag blev trött och då lade jag mig ned igen, ovanpå täcket tack så mycket, och sedan läste jag en ny sista mening och somnade.

Reste till Marseille dagen efter. Såg inget där, lärde mig ingenting. Men jag hade ett varmt hotellrum med heltäckningsmatta. Och där stod jag sedan igen på kvällen och plockade upp min bok och letade fram den nya mening jag somnat ifrån igår.