Teleterror

Ringde ett antal gånger för mycket idag. Jag hatar när det ringer. Telefonsignaler är som små regelbundna väckarklockor utportionerade i precis lagom irriterande dos. Dags att vara vakna, vara alert, gasa igång hjärtat, det kan vara viktigt, jätteviktigt kan det vara, sitt inte och slappa. Fy fan. Man kan inte chilla med en telefon i närheten. Det är kanske som de säger, bakåtsträvarna. Mobilerna har stressat upp våra liv ytterligare, man kan alltid bli nådd. Kan aldrig slappna av, måste ständigt vara på sin vakt. Funderar på att slänga telefonen i havet imorgon. Men nej, just det. Jag bor i fucking Linköping. En stad utan visioner, inga öppna hav ingen kust. Inga salta historier i väggarna. Jag vet inte. Jag har efter några års pluggande lärt mig att ta ledigt. Verkligen tvingat mig att ta fritid, trots att tentan hänger över mig. "Man måste chilla lite" låter det då. Det borde kunna appliceras på telefonen. Ring... ring... riiiing... "Nä, inte nu. Man måste chilla lite." Borde gå. Fast bara av att tänka på de där signalerna ökar hjärtfrekvensen lite, magen drar ihop sig litegrann. Måste gå.