Han klor, jag giljotin

Vi har en huskatt här i högdalshöghuset. Stor som ett lodjur klättrar han uppför trappen ibland, tittar försiktigt fram bakom pelaren, kommer sedan fram och lägger sig på plan två. Ber om att få bli klappad. Jag gillar att tänka på honom som husets beskyddare. Inga hundjävlar ska slippa in här.

Tror att han ägs av någon på ettan, men är inte säker. Varför hänger han då i trappen hela dagarna? Kallt ute förstås, men han kan ändå inte öppna ytterdörren själv. Ibland gör jag det, då spinger han ut. Inget halsband har han heller. Bra katt reder sig själv, kanske. Hänger med polarna vid den sönderbrända containern. Drar rövarhistorier om när han skrämde slag på Astrids hund. Kanske bommar en cig. Slår ihjäl en råtta
Finns det råttor i höghus?
till frukost. Chop chop, off with their heads. Jag känner ett speciellt band till honom. Det är något med oss och vårt förhållande råttor. Vi är connected på något vis.

Nästan lika connected som jag och min egen katt Sigge. Han är inte stor som ett lodjur, mer stor som en fet katt. Han bor med sin ärkefiende för all evighet Sibylla hemma hos mina föräldrar. De har varit ensamma i två veckor, så jag har varit där och matat dem. Det är inte klokt vad han är lik mig. Tycker om att pilla på saker, trött mest hela tiden, hatar hundar, pissar på hundar. Spretar ofta med tårna så att någon annan kan komma åt att klia. Lite borta ibland, svarar inte på tilltal. Godtrogna, blåögda. Hade varit usla höghusbeskyddare båda två. Då är det tryggt att ha en streetsmart huskatt i närheten. Sigge för nöja sig med mamma.