Forskjellige ting i Oslo jmf Stockholm

(i) De trendkänsligaste människorna bär gummistövlar. (ii) Alla hus är en våning lägre. Rakt över, som om någon gått loss med en gigantisk vinkelkap. Borde där stått ett sexvåningshus så står där ett femvåningshus. (iii) Röda gubben har fått den extra våningen. Han har en tvillingbror över sig, de bor i etage. (iv) Alla människor är sötare - inte snyggare, sötare. (v) Polis- och ambulanssirenerna låter som i New York. Hela tiden dessutom, så att man kan tro att det försiggår mycket skumrasksaker i staden. Kan riktigt se rykande avlopp framför sig. När man kommer fram till uppståndelsen (två piketbilar) visar det sig dock bara vara Trikken som kört av en backspegel. Har ni sett Blue in the Face, när Lou Reed pratar om Sverige? "I get scared like in Sweden. You know, it's ... kind of empty, they're all drunk. Everything works. You know, if you stop at a stop light and don't turn your engine off, people come over and talk to you about it." Lou måste blanda ihop Sverige med Norge. (vi) Trikken är inte en tunnelbana. Trikken är en spårvagn. Det finns en skruttig tunnelbana, men den skäms Osloborna för.

Jag och Fia åkte till städernas stad, i varje fall i Norgemått mätt som Juila säger, för att hälsa på Julia. Själva resan var ett nöje i sig. Vi stannade till i Katrineholm för tågbyte och passade på att köpa film. Fia den lyxliraren har nämligen en bärbar dator som kan spela dvd-filmer. Så vi tog en fyrsitsare för oss själva, la upp fötterna på sätena mitt emot, drog igång Den galopperande detektiven ("-Venturaaaah... - Yes, Satan?" eller den här: "-You know, you're just mad because your stupid little pebble theory didn't work out and you don't know how to express your anger. - Oh yeah? And you're ugly.") och fnissade skamset hela vägen till Karlstad. Sen öppnade vi sushiförpackningen och matade varandra, löste nästan DN:s fredagskryss och tryckte igång Den tatuerade änkan. Blev inom parentes lite förbryllad av den titeln, hon blev ju aldrig änka. Jim Carrey galopperar filmen igenom, men Mona Malms man dör ju aldrig. Falsk marknadsföring.

Julia bor i en sjukt nice lägenhet med träplanksgolv och knarrande trapphus i innerstaden, ni fattar va? Vi åt, lyssnade på David & the Citizens och Kings of Convenience och sen visade hon runt oss i staden i två dygn. Det regnade precis lika länge.