Frågelek

I Aberfeldys "Hypnotised" tar det sångens plats i en hel refräng. Vet du vad jag talar om? Här då: Bruce Springsteens E-Street band, särskilt genom "Born to Run", gjorde det vida känt. Fortfarande svårt? Nu borde du ta det: "No Surprises" av Radiohead kretsar helt och fullt kring det.

Jag talar om glockenspiel. Detta lilla xylofon-liknande instrument. Som ger ifrån sig ett så anspråkslöst och samtidigt så genomträngande "pling". Jag gillar "pling"-ljud överlag. Gitarrer som säger "pling" kommer på en hedervärd andraplats bakom glockenspielet. Detta exemplfieras väl i Doves "Words" där glockenspielet i slutet lägger sig över plingpling-gitarren som loopats låten igenom. Tar låten till en helt ny nivå. Breach står för den mest okonvetionella användingen av glockenspiel i "Teeth Out". De skruvar upp dess spröda lilla klang och låter den överskölja och överrösta ett stort hotfullt hardcore-trumkomp. Kontrasten är fantastisk.

Jag gillar kontraster nästan lika mycket som "pling"-ljud. Vi såg Bagdad Café i fredags. Där kan man snacka kontraster. En opera-tjock, uptight och svettig tyska kommer gående längs motorvägen till Las Vegas och stöter på en skrikande, afroamerikansk café-ägare med håret på ända. Kulturkrock? Snicksnack. En öppen, långsamt berättad och... tillåtande film. Fick en att granska sig själv och sina egna fördomar, som Fia sa igår. Sa liksom "pling" i huvudet. Se den.