Uppvaket

Okej, hör på: Jag opererar grodor till vardags. Bedövar, gör ett kejsarsnitt, tar ut några hundra äggceller, syr ihop och lämnar dem på uppvaket. Jag kallar dem "mina patienter". Dem är jag rädd om. Äggen däremot är mina strykpojkar. Jag är äggens antikrist. En ond domptör som först leker lite med dem, skakar dem, och sedan samvetslöst häller gift över dem. Dödar dem. Bara för att se vad som händer. Det är mitt projekt för hösten. Att döda ägg och se vad som händer. Är faktiskt lite roligare än det låter. Pilligt, liksom pyssligt. Jag kan lyssna på ond musik samtidigt. Stampa takten är tyvärr svartlistat. Det kan störa vad-som-händer-kollandet.

Igår kväll lyckades jag igen. Inte med det svartlistade, nu har jag bytt ämne, nej det jag lyckades med var att hamna i ett tillstånd mellan dröm och vakenhet. Då man nästan kan styra sin dröm. Har ni hamnat där någon gång? Jag har kommit på ett sätt att komma dit som ibland fungerar. Lägg dig, läs en bok, läs och läs tills du känner att ögonlocken börjar stänga sig själva - nu gäller det att inte ta i för mycket - försök med en sista viljeansträngning att hålla kvar medvetenheten. Inte för mycket, då kan du rycka till och sätta fräs på hjärtfrekvensen. Inte för lite, då somnar du för snabbt, "på riktigt". Precis lagom så poff, du är mittemellan. En helt surrealistisk känsla. Du kommer ihåg allt som om det hänt, men förstår ingenting av det i backspegeln. Enda nackdelen är att jag ofta börjar drömma om de sista meningarna jag hinner läsa i boken. Igår: gäss som tittar in genom fönstret. Jag styrde drömmen genom att gå mot fönstret. Sedan ryckte jag till. Underbart är kort.