Du och jag, Thåström

I förrgår fyllde Fia år. Tjugofyra. Vilken parvel. ”Ge mig en puss, var inte så stollig” var det första hon sa till mig dagen till ära. Med stollig tror jag hon menade att jag hoppade runt en väldig massa. Jag brukar göra det på morgonen när jag har druckit en massa kaffe och är bajsnödig. Tro det om du vill, men Fias födelsedagspresent blev ett förstahandskontrakt i Stockholm. Söder om Söder, Bandhagen/Högdalen/Vantör, det är inte så noga. Sa jag att det var ett förstahandskontrakt? Vi kan tacka vår lyckliga stjärna att vi talar prickfri svenska. Vi hoppade runt en väldig massa mer än på kaffestinna morgnar då vi promenerade ut från fastighetsvärden med kontraktet i hand.

Lägenheten ligger på Skebokvarnsvägen. Ni vet väl vem som bodde där? Thåström döpte till och med senaste skivan efter sin gamla gata. Känns bra. Fia gick på samma dagis som Thåströms brorsdotter. Cirkeln är sluten, så att säga. Vi har bara bott i kändisområden. Flyttar från Berga i Linköping just nu. Winnerbäck sjunger "En enda ambition / att få brudarna från Berga att skratta eller gråta". Det var vi det. Jag sitter här just nu, med Tinnerbäcken utanför fönstret, som de vill döpa om till Winnerbäcken. Det tycker jag vore ball. Dessförinnan då, Sankt Persgatan i Norrköping. På den gatan finns inte mindre än sex pizzerior. Sex pizzerior på en och samma gata. Måste ju ändå räknas som något.

Innan dess bodde vi isär, jag och Fia. Jag var den enda som höll kändisfanan högt. Alby var mitt och Emmas och Linus och Marias hood i ett halvår. Alby - Botkyrka stylee - Dogge Doggelito - "Blend dom som kallar vårt hem slum" - ni fattar. Och innan dess Bondegatan som är en parallellgata till kändistäta Skånegatan. Finns till och med en roman med samma namn. Okej, det där var lite krystat. Men här då: på Krukmakargatan bodde Lotta på Bråkmakargatan. De kallade den Bråkmakargatan bara för att det var så mycket busande och bråkande ungar där. Jag var inte en av dem.

Nähä, om man skulle ta och rama in sitt förstahandskontrakt.