Historier från en bostadsförening
- I snitt får man borra tio hål per rum. Det lärde jag mig på SKB.
Fia jobbade några veckor på SKB, Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Jobbet gick ut på att överföra besiktningsprotokoll från papper till dator. Det finns en massa historier från det där stället. En glad gubbe som hette Leif som snart skulle gå i pension och därför bara softade på jobbet. Gick omkring och pratade med alla och skrattade högt och låtsades att han kunde allt i hela världen, tills någon sa "Vadå, har du hittat på det där själv eller?" och han sa "Ja!" och skrattade högt. En massa sådant som Fia skulle kunna berätta om själv. Men hon vill bara berätta saker för sina vänner, inte för okända människor som hänger på bloggar. Hon vill leva i nuet och inte i någon sablarns bakåtblickande blogg.
Så jag får berätta hennes historier istället.
Hon satt och läste besiktingsprotokoll som sagt. Sådana som skrivs när någon flyttar ut ur en hyreslägenhet. "Normalt slitage på väggarna i vardagsrummet", "brännmärken på köksgolvet" och så vidare. Sovrum 1, sovrum 2, hall, när hon kom till badrummet fnissade hon till. Vad kul, den här besiktningsmannen måste ha känt sig vitsig idag. Ja, kul faktiskt. Log en gång till och tänkte sedan inte mer på det, gick vidare till nästa papper. "Stora borrhål i sovrum 2 - åtgärdas av hyresgäst" och så vidare. Kom så fram till badrummet och läste samma sak igen. Vad i? Näe, det var inte samma besiktningsman som i förra protokollet, det här var någon annan. Hon bläddrade fram nästa papper och tittade direkt på badrummet. Samma sak igen. Vidare i högen, samma sak genomgående. Det här är på riktigt. Det är seriöst och professionellt och officiellt.
När hon kom hem åt vi middag. Sedan la vi oss i badkaret, och medan jag schamponerade henne delgav hon mig historien.
- Blåskägg, vet du vad man kallar duschmunstycket i besiktningsprotokoll?
- Nä?
- Alltså, på riktigt. Det heter det på riktigt, det är inte någon besiktningsman som känt sig rolig. Det heter verkligen så. Officiellt.
- Vadå, heter det inte duschmunstycke?
- Nä.
- Vad heter det då?
- Mikrofon!
Fia jobbade några veckor på SKB, Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Jobbet gick ut på att överföra besiktningsprotokoll från papper till dator. Det finns en massa historier från det där stället. En glad gubbe som hette Leif som snart skulle gå i pension och därför bara softade på jobbet. Gick omkring och pratade med alla och skrattade högt och låtsades att han kunde allt i hela världen, tills någon sa "Vadå, har du hittat på det där själv eller?" och han sa "Ja!" och skrattade högt. En massa sådant som Fia skulle kunna berätta om själv. Men hon vill bara berätta saker för sina vänner, inte för okända människor som hänger på bloggar. Hon vill leva i nuet och inte i någon sablarns bakåtblickande blogg.
Så jag får berätta hennes historier istället.
Hon satt och läste besiktingsprotokoll som sagt. Sådana som skrivs när någon flyttar ut ur en hyreslägenhet. "Normalt slitage på väggarna i vardagsrummet", "brännmärken på köksgolvet" och så vidare. Sovrum 1, sovrum 2, hall, när hon kom till badrummet fnissade hon till. Vad kul, den här besiktningsmannen måste ha känt sig vitsig idag. Ja, kul faktiskt. Log en gång till och tänkte sedan inte mer på det, gick vidare till nästa papper. "Stora borrhål i sovrum 2 - åtgärdas av hyresgäst" och så vidare. Kom så fram till badrummet och läste samma sak igen. Vad i? Näe, det var inte samma besiktningsman som i förra protokollet, det här var någon annan. Hon bläddrade fram nästa papper och tittade direkt på badrummet. Samma sak igen. Vidare i högen, samma sak genomgående. Det här är på riktigt. Det är seriöst och professionellt och officiellt.
När hon kom hem åt vi middag. Sedan la vi oss i badkaret, och medan jag schamponerade henne delgav hon mig historien.
- Blåskägg, vet du vad man kallar duschmunstycket i besiktningsprotokoll?
- Nä?
- Alltså, på riktigt. Det heter det på riktigt, det är inte någon besiktningsman som känt sig rolig. Det heter verkligen så. Officiellt.
- Vadå, heter det inte duschmunstycke?
- Nä.
- Vad heter det då?
- Mikrofon!
6 kommentarer:
Klockan 19/3/07 21:48 , AmöbaBoy sa...
Vad i helvete? Totalt oväntad fackmannahumor, rakt i ansiktet! Underbart!
Vad du jävlas med läsaren förresten. Suger på poängen så länge att man nästan blir galen på dig, men bara nästan. Proffsigt. Som att sitta uthungrad i en bil med svarta rutor och precis innan man blir förbannad får man reda på att man är framme vid Pizza Hut.
Klockan 19/3/07 21:51 , blaskagg sa...
Hehe, du och liknelser.
Klockan 20/3/07 01:51 , Anonym sa...
Hahaha, ett sånt vackert uttryck för duschmunstycke =)
Klockan 20/3/07 13:02 , AmöbaBoy sa...
Jag blir förresten på väldigt gott humör varje gång jag läser passagen om Leif. Måste vara som känslan av de sista skoldagarna innan sommarlovet, fast upphöjt till hundra!
Att han dessutom hittar på en massa bullshit gör honom inte oskönare precis.
Klockan 23/3/07 22:00 , Anonym sa...
Sorry, SKB står för Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Det är inte någon Bostadsförmedling. Annars en bra story. SKB:s fastigheter är befolkade av badrumssångare.
Klockan 24/3/07 10:49 , blaskagg sa...
Ändrat.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida