Skrik, Tom

Ibland skär man sig när man labbar. Inte konstigt kan tyckas, jag har en spritt språngande giljotin en meter från mig hela dagarna. En giljotin. Dessutom, någon decimeter från den sitter ett rakbladsvasst rakblad och stirrar på mig. Det är fastklämt på en liten apparat jag snittar hjärna med, och där måste det sitta för att jag ska komma ihåg vilken sida jag använt. Jag menar hela dagarna sitter det där och gnistrar, småler och väntar på bästa tillfälle att fläka upp armen min. Just det hände min handledare innan jag började i vintras. Fick sy. Historien gav mig respekt för snittapparaten, kan man säga. Och det smittade av sig en del på giljotinen. Respekt eller rädsla, välj själv.

Idag var en sådan dag då man skär sig när man labbar. Lugn, respekten för apparaten och giljotinen är obefogad än så länge. Jag skar upp fingret på en flaska jag brukar ha typ sån där vätska hjärnor ligger i när de ligger i huvudet, fast nu i flaska alltså. Flaskan är trasig. Den är sönderslagen och vass över hela kanten. Tänk er ett vapen i ett krogslagsmål. En sådan flaska, den flaskan, arbetar jag med varje dag. Inte för att det skulle vara bra eller funktionellt, nej för att labbet helt enkelt inte har råd att köpa en ny sådan flaska. Jag vet inte vad den skulle kosta, några hundra kanske, men man skulle kunna se det som ett tecken: Det kan bli väldigt svårt för mig att haka mig kvar på labbet efter det att exjobbet är gjort. I varje fall om jag vill ha pengar för det.

Jag menar, jag kan dra några budgetexempel till: Rakbladen, de som ogillar mig, de är inte i flott kirurgstål. De är från konsum. Blåvitt. Jag använder två olika sorters nät, låt oss inte gå in på varför, men jag använder två olika sorter och de gör jag själv av brudslöja och nylonstrumpa. Fick för övrigt ett par fräscha idag av en kollega, strumpor alltså. Nylonfest. Tror ni att jag fick ett plåster när jag skar mig idag? Jag använder grå häftmassa, sådant som folk kallar kludd, istället för tja något dyrt material att fästa slangar och grejer med.

Jag antar att detta kokar ned till en uppmaning till borgarna: Show me the money.