V-a-r-j-e sekund

Jag älskar varje sekund av den här skivan, säger Summer. Hon håller upp Islands av The Mary Onettes. Älskar varje sekund av den. Jag med, säger jag. Jag skulle inte kunna tänka mig att leva utan den, säger Summer. Inte jag heller, säger jag. Älskar den. Jag med, säger jag.

Svenskans största fail

Det var så roligt, jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in. I den här visan alltså. Skrattar berättaren när berättaren berättar, eller skrattar berättaren när den trekantiga gubben kommer in? Det kommer vi aldrig att få veta, eller hur?

Update: Jag googlade lite. Det är Lennart Hellsing som skrivit visan, och wikipedia säger att han lever. Kan inte någon ringa och fråga honom? Eller besöka honom och fråga? Jag vågar inte. 90-åriga gubbar skrämmer mig.

Du TITTAR snett (på mig)

Ett av Summers favorithyss är att skruva på lock snett och sedan spänt vänta på att jag ska upptäcka det. Hon kan vänta bakom exempelvis ett hörn. På att jag ska säga nämen, Summer (suck), locket sitter ju snett. Så kan hon hoppa fram mitt i meningen, vid sucken kanske, och skrika DU sitter snett!

Liljeholmen skulle kunna vara ett ställe där man lämnade sina döda

Vid Liljeholmen kan en hiss ersättas av bussar. Vid Liljeholmen kan man byta glasögon mot linser. Månadstjocka kontaktsökande linser, som bäddar in iris, hornhinna, äggvita. Jag är nöjd med inbäddat. Bara de inte skaver är jag nöjd för jag hatar glasögon. Det här nya centrumet fungerar väl alltså.

Pelle-pelle-pelle-pelle

Jag kommer hem en timme senare än sagt och får the silent treatment av Summer. Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag tjoar, jag frågar hur det är, jag berättar hur det är, jag berättar en saftig (saftig!) historia från jobbet. Inget hjälper. Summer bläddrar i sin tidning från svenska turistföreningen, rör inte en min. Jag suckar. Jag diskar. Så, medan jag torkar av bänken går det upp ett ljus. Jag finner jag på råd. Byter rum, sätter igång datorn och första avsnittet av Vi på Saltkråkan. Signaturmelodin börjar och jag höjer volymen och snart hör jag någon rusa från köket: Pelle-pelle-pelle-pelle-pelle-pelle-pelle! (Summer älskar Pelle).

Att leta kanonkanon

Det var litterära citat i dn:s påsktävling. Jag läste dem högt för Summer. De flesta lät såhär ”Och så göro...” eller såhär ”hon stodo länge... ”. Sådär, och Summer klarade ingen och inte jag heller. Ååååh! sa hon. Sedan läste jag "I dag det var sista sommarlovsdagen..." och Summer sa Jonas Hassen Khemiri(!), vilket jävla underbarn, jag blir tårögd!

Medlidande gör offer

Kajsa hälsade på i förra veckan. Hon glömde nyckeln i dörren en dag men det gjorde inget. Vi åt middag kvällen efter och jag slog i knäet i en stol och sa aj. Kajsa drog efter andan, silade luft mellan tänderna sådär som man gör när någon på teve slår sig illa. Ffff! Då gjorde mitt knä ännu ondare.

Dubbelnatur

Jag bytte vinterpäls (svart) mot vårens färger (svarta). Det var dags för vår så att säga. Jag frågade the internationals på jobbet om de vet vad spring heter på svenska. Yes, sa de, it's called wår, right? Yes, sa jag, that's correct, and I declare WÅR now. The internationals skrattade lite för de förstod det roliga.

Väggen ska bli vit

Vänta, måste bara lägga en bit. Summer dyker ned på pusslet. Sitter på knä och fnular. Jag står kvar med färg i ena handen och pensel i andra. Tittar på henne. Jag säger hennes förnamn och sedan hennes efternamn och hon svarar inte.

Spackel är som spackel för själen

Summer skäller på mig för en av mina hobbies. Den innehåller pangpang, hobbyn, jag tror att det är därför hon blir provocerad och skäller. Summer hatar pangpang. Lägg av, säger jag, jag skäller inte på dig när du lägger pussel, det tycker jag bara är gulligt. Summer spärrar upp ögonen och säger men det ÄR ju gulligt! Sedan blir det lugnt igen. Vi ska spackla, eller Summer ska spackla och jag ska titta på. Hon älskar spackel. Vill helst kladda med det så länge som möjligt.