Ett sopnedkast. En soppåse.

Det är något med sopnedkastens sugande svarta hål som gör att man kramar åt lite extra. Trycker in påsen som ska slängas i hålet men släpper inte. Låter den dingla i tre sekunder. Visst är det här hushållssopor? Visst håller jag i sopor? Det är inte påsen med jympakläder? Tänker en gång till. Okej, släpper. Känner i byxfickan, hemmanycklarna ligger där de ska. Okej. Allt okej.

Tills nästa vecka. Hemmanycklarna i handen. Passerkort i handen. Soppåse i handen. Stanna nu, koncentration. Stoppa ned nycklar i höger ficka. Stoppa ned passerkort i vänster ficka. Okej? Okej. Öppnar locket till nedkastet, dinglar påsen, en sekund denna gång, släpper. Stänger locket. En susning genom kroppen. Allt okej.