Spökpurri

Blåskägg: - Har du i "Ms Fatty" samplat soundtracket till dokumentären "Plötsligt i Vinslöv"?
Million Stylez: - Nope

Så var det utrett. Jag chattade med Million Stylez på DNs hemsida och fick svar på mysteriet som luftades i förrförra inlägget. Jag tror i och för sig att han ljuger.

Och jag hade tänkt göra en krystad brygga till nästa avsnitt i detta inlägg, hade typ tänkt säga att det var som att prata med ett spöke, inte specifikt att prata med Million Stylez men allmänt när man chattar, det är som att prata med ett spöke. Men jag skiter i det.

Vet ni om att Stockholms tunnelbanenät har precis 100 stationer? Det vet ni säkert, det säger de i reklamen för SL på tv nu. Fia kunde räkna upp 88 av dem på rak arm utan längre betänketid. Sen när vi kollade facit så var det dessutom många "shit alltså, hur kunde jag glömma den?". Var kanske en eller två man faktiskt aldrig skulle ha kommit på. Typ Rådhuset. Vem fan går av vid Rådhuset? Det är en motbjudande station. Har någon någonsin något ärende där? Måste vara Sveriges minst besökta tunnelbanestation. Fast det är den inte. För vet ni att det skulle ha funnits 101 stycken? Eller egentligen, att det faktiskt byggts 101 men att en aldrig kom att användas? En fullt funktionsduglig station, med perrong och pelare och trappor, helt övergiven. En spökstation. Den ligger på blå linjen mellan Hallonbergen och Kista (det är därför det tar sådan tid att åka från Hallonbergen till Kista, säkert fem-sex minuter). Det var tänkt att bli en förort med massor av statliga verk. Men då den planen inte genomfördes fanns ingen anledning att utnyttja stationen. Äsch, ni som är födda innan 77 kan säkert den här historien like the back of your hand. Men vi åttiotalister har missat det här helt. Jag skriver för åttiotalisterna. Så vad heter stationen? Kymlinge. Vid Kymlinge station stannade Silverpilen, det silverfärgade tåget som fanns när jag gick på dagis, vid Kymlinge stannade det och släppte av de döda.

Jag hade även tänkt börja ett blogginlägg såhär: ”Idag stod dörren öppen.” För den dagen stod dörren öppen. Varje vardag måste jag ner i källaren på Karolinska och hämta is. Institutionen har en gemensam ismaskin längst ned och längst in i katakombkällaren. Inte bara det att allt är mörkt och långkorridorigt och susigt och instängt. Eller att isrummet är stort och ismaskinen liten, en liten maskin som står och surrar i ett hörn av ett stort mörkt rum. Det läskiga är att i motsatt hörn står en stol. En pinnstol. Vad gör en pinnstol i ett hörn i ett stort mörkt rum mitt emot och fem meter ifrån en ismaskin? Vem har ställt den där? Vem… sitter på den? Och den dagen stod dörren öppen. Jag såg det direkt när jag kom ned i korridoren. Längst bort syntes en mörk dörrspringa. Inte konstigt såhär i backspegeln, det är som sagt hela institutionens ismaskin, men just då tänkte jag bara att det hade något med pinnstolen att göra. Gick fram till dörren men stannade framför springan. Tvekade och livade upp hjärtat med inre syner om genomskinliga väsen som satt med benen i kors på stolen. Trummande på knäna och väntade på mig. Öppnade, tände snabbt som blixten och stirrade på en tom stol. Samma tomma jävla pinnstol. Någon gång ska jag bära iväg den och se vad som händer.

En annan sak som gör mig rädd är när Fia pratar i sömnen. Hon kan föra hela samtal, särskilt telefonsamtal, i sömnen. Hon blir ofta arg på mig i sömnen också. Hon brukar skälla ut mig efter noter och blir ännu argare när jag påpekar att hon sover (- Fia, är du vaken? – Ja. Och jag är arg på dig. – Mäh, Fia, är du vaken eller? – Ja!!) Det är skitläskigt. Inatt var det dock annat ljud i skällan. Hon väckte mig med att bubbla rappakalja, började fingra längs mitt ansikte och när hon fått grepp med båda händerna om mina kinder skrek hon ”NU HAR JAG DIG!” och smack! kysste mig på munnen. Det var också skitläskigt.

Historier från en bostadsförening

- I snitt får man borra tio hål per rum. Det lärde jag mig på SKB.

Fia jobbade några veckor på SKB, Stockholms Kooperativa Bostadsförening. Jobbet gick ut på att överföra besiktningsprotokoll från papper till dator. Det finns en massa historier från det där stället. En glad gubbe som hette Leif som snart skulle gå i pension och därför bara softade på jobbet. Gick omkring och pratade med alla och skrattade högt och låtsades att han kunde allt i hela världen, tills någon sa "Vadå, har du hittat på det där själv eller?" och han sa "Ja!" och skrattade högt. En massa sådant som Fia skulle kunna berätta om själv. Men hon vill bara berätta saker för sina vänner, inte för okända människor som hänger på bloggar. Hon vill leva i nuet och inte i någon sablarns bakåtblickande blogg.

Så jag får berätta hennes historier istället.

Hon satt och läste besiktingsprotokoll som sagt. Sådana som skrivs när någon flyttar ut ur en hyreslägenhet. "Normalt slitage på väggarna i vardagsrummet", "brännmärken på köksgolvet" och så vidare. Sovrum 1, sovrum 2, hall, när hon kom till badrummet fnissade hon till. Vad kul, den här besiktningsmannen måste ha känt sig vitsig idag. Ja, kul faktiskt. Log en gång till och tänkte sedan inte mer på det, gick vidare till nästa papper. "Stora borrhål i sovrum 2 - åtgärdas av hyresgäst" och så vidare. Kom så fram till badrummet och läste samma sak igen. Vad i? Näe, det var inte samma besiktningsman som i förra protokollet, det här var någon annan. Hon bläddrade fram nästa papper och tittade direkt på badrummet. Samma sak igen. Vidare i högen, samma sak genomgående. Det här är på riktigt. Det är seriöst och professionellt och officiellt.

När hon kom hem åt vi middag. Sedan la vi oss i badkaret, och medan jag schamponerade henne delgav hon mig historien.

- Blåskägg, vet du vad man kallar duschmunstycket i besiktningsprotokoll?
- Nä?
- Alltså, på riktigt. Det heter det på riktigt, det är inte någon besiktningsman som känt sig rolig. Det heter verkligen så. Officiellt.
- Vadå, heter det inte duschmunstycke?
- Nä.
- Vad heter det då?
- Mikrofon!

Öppet brev till P3

P3, jag har ett förslag. Det är kul med krönikor och kåserier. Kalla det spaningar. Saker som någon har lagt märke till, något knasigt eller roligt eller något som inte så många tänkt på eller något som många tänkt på men som ingen tagit upp förut, något som är värt att berätta. Som man också berättar och förmedlar på ett bra sätt, roligt eller klarsynt. Ni vet, er vuxna grannkanal har ett program som heter Spanarna. Där sitter fyra-fem personer och gör just det. Spanar. Eller snarare berättar om saker de spanat. Det är kul och så, men panelen de har är lite väl gammal. I alla fall för era lyssnare. Idé: skapa ett liknande program fast med yngre panel. Ni kan kalla det Spanarna junior. Spanarna junior var i och för sig ett dåligt namn. Ni kommer säkert på ett bättre. Och egentligen, skapa och skapa... det är ju panelen som skapar programmet. Ni behöver bara föra dem samman.

Här är min önskepanel:

Liv Strömquist – Var det enda hörvärda inslaget som sitt alter ego September Olsson i P3:s Pang Prego tills hon tog steget fram i eget namn och körde över både sitt alias och alla andra. Det bästa du kan höra på radio just nu. Har en förkärlek för brittiska dokumentärer om små små barn som ser ut som om de är nittio år.

Hanna H – Undangömd på onsdagens Namn och Nytt-sida i DN. Alltid klok, alltid finurlig. Får stå som seriös motvikt till Liv. Hon har dessutom läst in sina egna kåserier på ljudbok, så hon borde kunna prata i radio.

Hon som gjorde Tonårsbruden och Singeltjejen i P3:s Morgonpasset för något år sedan – Träffsäker och samtidigt over the top. Kan byta karaktär vartannat program. Och har säkert någon ny/sig själv på lager. Hennes inslag har givits ut i bokform, så hon blir motsatsen till Hanna H på något vis.

Amobaboy.blogspot.com – En historieberättare av traditionellt snitt, men alltid med ungdomlig postironisk krydda. Fnissigt i textform, gapskrattigt i muntlig form. Dessutom unik genom att skapa sina egna spaningar. Åkte till exempel till samma gatunamn och samma gatunummer som han själv bor på, fast i en annan stad, och knackade på. För att han hade tråkigt.

Se så, se till att fixa en fyrmannadejt för de där nu.

När jag ändå har er på tråden, P3, kom jag att tänka på en sak. Ni kör ju samma låtlistor rätt länge. I förbifarten vill jag påpeka att ni troligen förlorar fler lyssnare än ni vinner på att tjata låtar. Hur som helst, en låt som går ofta nu är Million Stylez – ”Ms Fatty”. En förskräckligt dålig låt för övrigt, men det var inte därför jag tog upp den. Det är möjligt att bara min gamla kombo Kajsa håller med nu, men har inte Million Stylez samplat soundtracket till dokumentären/freakshowen ”Plötsligt i Vinslöv”? Helt sjukt i så fall.

En sak till. Ni vet den skelögda lärarinnan som är i final i Melodifestivalen? Hennes låt? Den borde man kunna hitta som eurotechno-version. Någon bara måste ha gjort den i eurotechno-version. Melodin är som gjord för eurotechno. Ta och leta upp den, P3. Ni kan byta ut Vinslövslåten mot den.

Slagen

Vi skulle gå på gym, jag och Fia. Hade bytt om hemma, har nära till badhuset där gymmet är. Fia var full i fan och det smittade av sig. Tisslades, hittade på rackartyg och allt vad det heter, retade varandra. Intensiteten ökade, kändes som att antingen slutar det i hångel eller bråk. Det slutade med att Fia bestämde sig för att ge mig en vänskaplig box i magen. Lite sådär snabbt, när jag minst anade det, hon vände sig snabbt om och drämde till. Fia är ganska kort. Min mage är inte i samma höjd som hennes. Hon träffade mig i skrevet.

Har inte träffats i skrevet så hårt sedan jag hade en grön liten bmx. Cyklade med den på en motorcrossbana med hopp och sådant, försökte hoppa jag också men tappade balansen och landade på mittstången. Fias box var kanske hälften av den smärtan. Tillräckligt för att få mig att stå böjd och oja mig en stund.

Det gick över. Vi gick på gym. Körde Fias pass, jag har inte fått något sådant än. Det var bara andra gången jag var där. För övrigt ett rätt ballt gym. I alla fall om man gillar att titta på teve. Det sitter widescreen flatscreen-teves på rad efter varandra, man ser dem varsomhelst ifrån. Jag gillar att titta på teve. Även om Pokerfejs utan ljud inte var någon höjdare.

Vi körde slut på varandra. Gick hem i minusgraderna, kände hur blodcirkulationen ökat och liksom värmde en inifrån. Duschade inte där, då får man inte duscha med varandra.

Öppnade badrumsdörren och började slänga av oss de svettiga kläderna. Jag behövde kissa innan jag hoppade i badkaret. Vår dusch är ett badkar och jag vill ogärna kissa i ett badkar. Toaletten blev det. Drog sist ned kalsongerna, tog tag i snoppen för att styra strålen rätt och där... ett blåmärke. Ett riktigt blåmärke, mitt på snoppen. Något att visa upp och något att hämnas. När hon minst anar det.