Tvue colors

Men hallå? Like a vainbow? Vainbow? Kan inte Cyndi Lauper säga r? Har jag missat något? Har hon aldrig kunnat det?

Fokus på annat

Det har varit mycket dansande dammpartiklar i solstrålar det här året. I texter alltså. Alla sorts texter har haft damm. Sol genom glesa persienner och dansande damm. För att visa på stämningslugn. För att visa på eftermiddag, dagen efter, dagen före, inga tankar på hushållssysslor inte, viktigare tankar på gång, världsfred och/eller nästa fest.

Jag är en indian

Jag bor nära tunnelbanan nu. Jag hör när det knäpper i spåren. Hinner alltid då, när jag hör spåren. Drar på mig byxor och tröja och skor och ryggsäck och springer och hinner alltid då. Om jag vill, vilket jag vill, kan jag stå på min franska balkong och sträcka halsen ned till spåret, lägga örat mot och höra när tåget börjar rulla i Hagsätra.

I alla fall

Jag tänker på gaffelspetsar mot musselskal, mot insidan av musselskal, mot pärlemorn, som i bestämd form egentligen borde heta pärlemodern. Det gnisslar i huvudet när jag tänker och jag ryser på det obehagliga sättet.

Första gången jag såg mig själv var jag sju år gammal

Jag såg mig själv på tunnelbanan i dag. Gick förbi mig på perrongen och jag fattade först inte varför jag kände igen mig så mycket. Det var något med ögonbrynen, med hyn. Jag satte mig två fyror bort och försökte sträcka blicken förbi hattanter och mobilungar. Irriterade mig på de nya som gick på i Stureby, som ställde sig i vägen. Mellan en kappa och en ryggsäck fick jag fri sikt. Där satt jag. Det var jag. Jag tittade ut genom fönstret, sorglöst, enkelt, enkelt. Jag stirrade på mig själv, det sög i magen, snurrade i huvudet, men jag såg inte min panik. Jag tittade bara ut, lyssnade säkert på musik, vaggade försiktigt i takt. Samma lugg, samma näsa, samma släta kinder, samma grå byxor, samma mockaskor, en marginellt snyggare jacka.

Fast nu är det paus ett tag

Det är vinst varje gång varje vecka på den här platsen.

Apropå skor

Såg en glansläppad attachéväska på tunnelbanan. De är utrotningshotade där nere. Jag tänkte indraget körkort, jag tänkte businessmöte nära hemmet, jag tänkte good will. Han hade en jacka med fodret utvändigt och galoscher i neonfärg över finskorna. På riktigt. Galoscher. Galoscher!

Ett fynd

What are you sneaking around here for? säger en snubbe till mig på engelska och jag svarar but I’ve got my sneakers on! och jag vet inte om jag just kommit på varför skosorten heter som den gör.

X-files (och känner mig som en dålig människa)

Jag är på friskis och de spelar någon remix av arkiv x-låten och en snubbe som ligger bredvid mig och stånkar sit-ups säger till sin polare att hörru, vet du vad det här är för låt, det är archive x.

Polarn och pyret på södermalm

Man träffar ett dagisbarn som just kommit hem, slängt av sig overallen och sagt åh, ni vet, det har varit en sådan där dag.

Spontanbesök

Kramer får låna en dubbelmadrass till de fem brittiska huliganer han ska ha som nattgäster. Jag och S hjälper honom bära madrassen över vägen och han bjuder på kaffe som tack för lånet och hjälpen. Vi sitter i hans kök och pratar om väggar och skolor. När jag och S promenerar hemåt säger hon att det är det bästa med att vara barn, att det bor en massa Kramers omkring en.

Använd amerikanska R och vinn

Och jag vet inte hur mycket jag bör arrrtikuleeera och betona här i tidslimbon. Jag säger på hösten har man hunnit vÄnja sig och de hör inte så jag säger på hösten har man hunnit vännnja sig och då hör de. Inte för öppna vokaler, då tror de att man är östgöte och östgötar står inte högt i kurs.

När är jag?

Det bästa: jag glider förbi november då och då och kan rekommendera The Mary Onettes (14e) och Paramore (30e) och Behemoth (19e).

Det sämsta: Jag blöder.

Om jag inte slutar snart kommer konvulsionerna

Hör på. Jag har lossnat från tiden. Jag svävar fritt, mellan nu och snart och då. Det hände i söndags, på Tekniska Museet, på Teknorama som låter som en nattklubb men egentligen är en dagklubb. Jag och S stod böjda över ett pussel när det hände. Något blött nedför min överläpp och jag kände med handen och handen blev rödfärgad. Det droppade ned på pusslet, ned på bordet pusslet stod på, ned på golvet bordet stod på. Droppade överallt och det gjorde inte ont men det snurrade, jag snurrade, och jag tittade uppåt och snurrade, svävade, svävar fortfarande.

Hjärnblödning

Hon svarar att hon vanligtvis inte spill her guts like this. Men att hon fick en brain hemorrhage när hon var liten. Hon talar engelska alltså. En liten brain hemorrhage visserligen, men vars sviter hon fortfarande lider av. Hon har svårt med minnet, säger hon.

Och jag vet inte varför jag svarar som jag gör. Jag märker ju skiftningen också, hur allt skoj och stoj i bakgrunden plötsligt blockerats, och att det är allvarligt nu, det är känsligt nu. Men kanske för att det är fredag och vi dricker öl vid ett stort träbord. Kanske för att jag har försökt vara rolig många gånger under kvällen och lyckats varje gång. Jag har varit inne i ett flow, så att säga. Människorna runt träbordet har skrattat, och då har jag fortsatt.

Så trots att jag märker den där skiftningen i luften, jag märker den, jag gör det. Men jag vet inte hur jag ska hantera den, riktigt, vad som förväntas av mig. Det blir tyst en sekund, på gränsen till obekvämt, för att jag inte vet vad jag ska säga, svara. Och i denna tystnad ser jag henne som liten framför mig. Ser hur hon springer tillbaka till dörröppningen fem, sex, tio gånger och frågar vad det var hon skulle hämta, och mamma säger marmelad och hon springer till kylskåpet och öppnar det och står sedan blank. Och hon springer tillbaka till dörröppningen och frågar vad var det nu igen? Och mamma, oförtrutet, marmelad. Och så blank vid kylskåpsdörren igen. Fram och tillbaka som en hare, och jag tycker att det är... lite kul, det jag ser. Det är en scen i en komedi jag spelar upp. Så jag hoppar på mitt flow som jag är trygg i vid det här laget. Mitt flow som helt saknar finess vid det här laget. Jag ler och säger, alltså, det här kan uppfattas som okänsligt, men, alltså, är det inte lite kul också?

Och hon tittar på mig med stora ögon och säger kul? Vadå kul? Och jag säger eh och hon säger nämen alltså vad menar du?

Det bästa du kan läsa i helgen är värmländskt

Att vi får ha en sådan här talang inom nationsgränserna. Att inte någon annan, Norge till exempel, att inte Norge snott honom, placerat honom på mediepiedestal och tryckt stora affischer och flyers och bett och bönat honom att sitta gäst hos Skavlan, väl där sköjat lite, läst lite högt, hur gör du egentligen? Egentligen?

Hjälp, vad är det röda i Aquafreshen?

Världens enda Trikolor-färgade tandkräm börjar ta slut. Aquafresh heter den. De sa på reklamen att blått är munskölj, vitt är typ själva tandkrämen och rött är något jag inte kommer ihåg, vilket känns lite oroande. Det är bara det röda kvar nu, tuben börjar ta slut och jag får bara ut rött, borstar med rött, spottar rött i handfatet. Jag glömmer bort det varje morgon och kväll och tror att något är fel med min mun. Sedan kommer jag på det, att det bara är det röda i tandkrämen, och blir lättad och sedan blir jag orolig igen för själva vita tandkrämen och blå munsköljen är ju borta.