Hemligheter kanske

När man promenerar och möter två personer inbegripna i ett samtal och den ena av dem, den vars tur det är att säga något, istället för att svara tystnar, precis när man passerar, tystnar och låtsas tänka och säger mmm och tittar uppåt vänster, och sedan när man passerat återupptar samtalet högt och brett igen.

Schemat

Det är torsdag och jag spelar upp den bästa låten från High School Musical 3, den när de dansar på skoltaket, spelar upp den för Fia och glittrar med ögonen och hon: ... ... ... ... ... Vad är det här för skitlåt? Torsdag är matlag. Fredag är samlag.

Tillbaka till Florida

Bus med lokalbefolkningen: Petter, 39, drar ut sladden ur lövblåsaren och sedan springer vi.

Alkoholisten

Först pratar och skrattar jag och tandläkaren. Pratar och skrattar och sedan sticker hon mig i tandköttet. På tunnelbanan senare vill jag inte svara i telefonen för jag pratar som en döv.

Dialogen II

Så en fråga till alla er fysiker/mysiker där ute: Om nu bastonerna är de toner som färdas längst (tänk val/atlantångare), varför är det då diskanttonerna som läcker från Ipoden?

När allt kommer kring

Jag snubblar på ordet folkresning och läser folkrensning och berättelsen tar en dramatisk vändning.

Täcket, locket

Nääär gäddorna leker i vik och vass och solen går ner bakom Sjöholms dass, ja då är det vååår. Sjunger Fia på vägen hem, och vi är väl inte riktigt där än, eller hur?

Hon måste ha nattlagt

Jag vaknar, mår upp, slår upp, går upp. I kuddrummet, bredvid pusslet, på golvet: En stekspade.

Yr/rå

Gudarna måste vara tokiga. Jujyfruits och junior mints finns på riktigt. Skulle inte vara juicy fruit med konstigt uttal, som jag trott i tio år, skulle vara jujyfruits med j. Det är lite stört att de heter så, som att prata med klickljud. Som ett talfel kan man tänka, till en början, men man vänjer sig. Man vänjer sig alltid.

Ramen klar nu

I jetlag (den ena) och feber (den andra), i svett och yrsel, i vindögdhet och kallfötter, i allt det lägger vi pussel. Femhundra bitar utspridda i kuddrummet rensat på kuddar. Fia lägger bit på bit på bit och jag kliar mig på armen. Hon suckar lätt. Slickar sig om munnen, passar en bit till, fnyser baklänges. Gud vad bra jag är på att lägga pussel, säger hon.

Homecoming Troy

Jag kommer hit och snackar med er för jag har inget annat för mig säger tanten i baren, och jag förstår om någon tycker att det blir väl mycket tant nu, här, men Florida svämmar över av tanter, förstår ni, tanter med hatt och tanter med läderhud, överallt i varje vrå är de, går de, ligger de, så det är bara att ta. Vi säger okej till henne, stå här och snacka. Great, säger hon och rosslar. Hon tar en sipp, hon tar en cigg. Tänder. Vi tittar på. Är du deras pappa, frågar hon Jonas och pekar på oss andra. Jag får inte höra min jukebox-låt och sedan är det morgon och jag ser om High School Musical 3 och sedan är jag hemma. Stockholm är minusklart och trots att jag har Miami-kläder på mig fryser jag inte.

Golden girls

Så vi lämnar tupparna och hönsen, följer med pantertanter ut i träskmarken. Hittar alligatorbubbel, fotar en fågel, säger oooh och aaah och sedan vill en tant bli fotad tillsammans med mig. Det får hon. Till sist hamnar vi i Miami och jag ser Dexter i alla gatuhörn.

Medan huden går en femrondare med solen

Anna Maria Espinosa stod där på galans scen med händerna i sidorna. Tryckte med diafragman och ryckte med stämbanden. Nu är hon här. Sliter i mina öron, i mitt bröst.

Det är smeknamnet på en baseball-spelare som nu hamnat i blåsväder

Vad tycker du om A-rod frågar tanten på amerikanska och jag tvekar. Jag vet inte vad hon menar. Jag tänker på Enron och skulder och bedrägerier. Vill hon ha en analys här, av det ekonomiska läget i landet? Jag vet inte vad A-rod är för något, svarar jag. Va? skriker tanten. Det vet väl alla? Men jag är inte härfrån, ursäktar jag mig. Var är du ifrån, frågar tanten och jag svarar sanningsenligt. Abba, skriker tanten. Ja, och Ikea säger jag. Home of Ikea och Abba, säger jag. Abba, säger tanten, jag vill inte prata om Abba.

Det spelar under kläderna

Skarvar och vadare och långhalsar vacklar åt sidan när vi springer. Springer som vi gjort varje morgon, i soluppgång, från kust till kust, med genomblöta tröjor. Jag är som Troy på basketplan istället för på scen. Det är sömnigt här, som Hemingway skulle ha sagt, gissar jag, och tuppar gal här, var, då, då, överröstar privatplanen. I kväll går vi på Sloppy Joe’s.

Kloret

På the food court smakar läsken som en kallsup från Eriksdalsbadet. Det är därför amerikaner har så blå tänder, tänker jag.

Nästan som Mardi Gras

Utanför försvinner vibrerande träsk och stekt asfalt. Cirkulerande gamar och geckoödlor. Innanför berättar countrykarlar med äggula på stämbanden bittra kärlekshistorier (i ac). Nyss var jag på en hockeytoalett med kommentatorer på högtalarsystem, i en small townish stad med en big townish arena. Just bredvid arenan passerade en parad där människor visade kroppsdelar som kvitto på pärlhalsband.

Och jag ba: I don’t believe that

Lock för öronen i hissen ned, sedan ut, öl, flamencodans, live music, dans på bardisk, och på spårvagnen hem: Sweden! I read an article in the Tampa tribune, three days ago, four days ago, and they had asked people in Finland, England, Germany, Europe and Sweden, in all five countries they had asked what was the number one cause of the financial crisis. You know what they said? Sixtyseven percent said the jews! Can you belive that? Sixtyseven percent in all countries!

Tampa Bay

Jag känner mig som Troy i High School Musical 3 och hon i bowlinghallen ba: so... do you like going to clubs? Och jag ba: Sure, all Swedes love clubbing. Det är block party. Det är helt sjukt men det är block party här och allt är gratis och i plastglas. Oh wow! säger hon i bowlinghallen på ett amerikanskt vis. My grandmother’s from Sweden, I’ve always wanted to go there, is it like little townish? Yes, säger jag.

Jag säger inget om filmjölk

Däremot säger jag:
Do you know why every person we meet carries a purple plastic bag?
och
All brands with the word euro are trashy. Eurotrashy. That’s what Europe is to me. Trash. So no, I don’t feel like a European.
och
You tend to forget about Canada.

Gordon Ramsey

Gordon Fights kommer att bli skitstora. Ville bara vara först med att säga det.

Sattnivet

Det här med Lugna favoriter på jobbet. Jag har fattat nu.

Med ögonen

Fia vrider på sin drömyoghurt. Det finns ingen innehållsförpackning på den här, säger hon. Håll käften fnitterfitta, säger hon.

Den ständiga rädslan

Vi cyklade hemåt i t-shirts, jag och Kajsa. Tinnerbäcken kastade blänk så vi tittade inte ditåt men vi hörde änderna när vindsuset avtog. När vi ställde oss upp båda två, på cyklarna, i uppförsbacken, tog i och hörde pedalernas knirk, hörde ändernas knark. Och uppe på krönet, när allt stod still, när luften stod och vägde, innan vi sakta började rulla utför, hemåt, hem till femman, med rödvinspåse på cykelstyret, hem till Fia och Alva och Maria. Sa Kajsa tänk om det här är det bästa som blir?

Babel-repris på fredag

Jag tar sovmorgon och gnuggar mig i ögonen. Läser om Alice the Babs och går till kylskåpet och övar på vad jag ska säga när amerikanerna kommer. Vad de ska få för frukost. I usually take sour milk to the cereal. Less moisture than milk, keeps the cereal fresh longer. You know, like yoghurt. With acid producing bacteria, making the milk sour, making it hard for other bacteria and fungus to invade. A way of conserving food, right? Only another kind of bacteria than in yoghurt, of course. Otherwise we would call this yoghurt. Sådana saker.

Efter pizzan

Vi ligger i kuddrummet och Fia suckar och säger på mitt jobb kallar vi spinning för kattcykling.

Är du Coco?

Fia: Jag trodde att han hette Mauros.