Höst/Vinter 2007

Vinterkängor på. Det är den tiden nu. Man blir rakare av kängor. Rågryggad. Ångar fram och ser än hit än dit, med näsan uppåt. Halsduken gör sitt till, håller nacken i schack. Trycker upp håret därbak så att det ser fylligt ut, får volym. Som taget ur en Ellos-katalog.

Fruktsallad

Det är halsdukskallt och vi väntar på bussen. I kuren gör de reklam för papaya-godis. Jag härmar Jesper Rönndahl: ”Är det en mango? Är det en mango? Är det en mango? Nej. Nej. Är det en papa – Ja!”. Fia tänker mer på Take That. Som när de sjöng ”We like papaya”.

Medicin

Möter Jan Johanssen precis framför broarnas dal. Han slänger mig ett öga och blippar sedan upp bilen. Ser ut som en snickare. Hade tagit honom för det om han haft dammiga blåbyxor. Jag går ut på en av broarna, står och tittar en stund på bilar och traktorer, små som leksaker. Börjar sedan promenera över. Här är ljudnivån högre, så hög att den tränger igenom lurarna. Höjer för att stänga ute. Höjer samtidigt som Carefree börjar. Varsamt varsamt löser den upp knuten i magen.

Stormarknad

Den där, den lila skulle jag välja om jag fick säger bror och pekar på en glittrig studsboll. Vi står med näsorna tryckta mot en stor genomskinlig behållare. En random studsboll kostar 5 kronor. Mm, eller den där som ser ut som en planet, säger jag. Men inte den där med en gris i, shit alltså, vem vill ha en studsboll med en gris i?

Man skulle kunna att det är länge sedan. Att Fiaten står på parkeringen och att vi glömt bort att vi slogs med knytnävar alldeles nyss. Bara på överarmar och lår visserligen, men ändå knytnävar och blåmärken. Som bortblåsta nu när vi står framför en stor genomskinlig studsbollsbehållare. Man skulle kunna tro att det är länge sedan och att vi stannat utanför för att titta på studsbollar medan våra föräldrar är inne i butiken och kollar på tyger. Att vi sedan när de kommer ut ska tjata om att vi vill äta på Mcdonalds och att mamma får övertala pappa om att bara den här gången, de vill ju så gärna. Att bror och jag, när vi sedan fått vår hamburgare naturell respektive hamburgare vanlig, sitter och jämför pommes frites med varandra.

Våra föräldrar är faktiskt inne och kollar på tyger. Men det är inte länge sedan. Det är igår.

Splattspår

Står och kissar när en skurtrasa trillar ned från undersidan av handfatet och jag undrar vad det är för minijordbävning som fick den att trilla och sedan borstar jag tänderna och jag funderar fortfarande på den där minijordbävningen, kanske någon som hoppade på våningen över, och medan jag funderar, lite väl borta, tappar jag tandborsten ned på handfatet och tandkrämen stänker ut över hela de nytvättade svarta jeansen och det är ett riktigt stort splatt och jag tänker fan men jag har munnen full med tandkräm och kafferester så jag vill spotta först och skölja munnen innan jag gör något, så jag gör det, böjer mig fram mot kranen och sköljer och medan jag sköljer tänker jag på den där skurtrasan, kanske skulle använda den till att torka bort tandkrämssplattet från byxorna istället för att byta byxor, och sedan reser jag på mig, tittar mig i spegeln och sedan ner från spegeln mot byxorna och tandkrämssplattet har försvunnit och det hela känns surrealistiskt, vart tog det vägen, drömde jag att jag tappade tandborsten, nej jag måste ha gjort det, det torkade kanske bort, dunstade, och medan jag går ut från toaletten hör jag fortfarande Idol-Måns på radio, och han berättar om sin morgonrutin, hur han brukar köpa en croissant och sen tänka nej, detta är för onyttigt, gud vad onyttig jag är nu, och så äter han inte croissanten utan dricker bara två koppar kaffe innan frukostrepetitionerna, och jag tänker Måns, ät din croissant för tusan, och sen åker jag pendeltåg för en gångs skull och när jag är framme, när jag tar av mig min duffel och tittar ned på mina ben syns tandkrämssplattet igen, något gråare än vitt men ändå, tandkrämssplattet syns.

Inte den som är den

Fia: Ska vi öppna varsin öl sen och lyssna på Miss Li medan vi gör oss i ordning?
Jag: Mm.
Fia: Du säger alltid mm! Jag hade kunnat föreslå att vi skulle gå över och mörda Astrid och du hade svarat likadant.
Jag: Mm.

På displayen i taket

Hagsätra 1 min. Finns inte många besked som skänker mig ett sådant lugn. Läser man denna blogg får man lätt för sig att mitt liv mest handlar om att åka tunnelbana. Det stämmer.

Talspråk

Hus 1. Svårt att säga i telefon. Man får dra ut på mellanslaget. Göra det till en konstpaus. Annars blir det fel.

Sak samma

Fia: Kissa.
Jag: Va?
Fia: Duscha menar jag.

Skivstång på Docklands

Prova att friskis-och-svettas med ett dricksglas champagne i kroppen. Världens flow. Som att schlager-rava på förfesten. Mima till Idol-Danny och Idol-Måns. Ta i och ta ut. Halv fem är det dags.

Uppriktig fråga

Det är julmustpremiär. Vi är skadeglada. Niklas, 31, vrider till penisar på sina christmas foam-tomtar. Jag funderar egentligen bara på en enda sak: Vad är det här one love som Wyclef och Mary och Bono tjatar om?

Byta blöja

Hur är läget frågar de, omtänksamma som de är. Det är upp och ner säger jag. Beroende på hur mycket socker jag äter. Igår åt jag 200 gram chokladkaka som en macka. Den är borta nu. Är varm om öronen idag. Lite kinkig.

Telefonkrumelur

Björn är så rolig, säger jag till Fia. Vi sitter en meter ifrån varandra men ändå beter han sig lite som om han använder telefon när vi pratar. Va?? säger Fia. Ja, alltså, säger jag, om jag säger till exempel "Dexter" mitt i en mening, jag kanske pratar om serien Dexter, vad vet jag, då i alla fall så skriver han det på en lapp framför sig. Sen sitter han och fyller i den där texten om och om, snirklar till den lite kanske, under hela samtalet. Tills han skriver upp ett nytt ord, till exempel "alltså", och så sitter han och fyller i det ordet istället. Jahaa, säger Fia. Det där var ju inget konstigt. Jag trodde att han typ sa Hej, det är Björn när ni öppnar samtalet. Hej, det är Björn. Har du tänkt på det och det? Inte? Hej då. Hej då.

Illbattingarna

Midnight skies. Längtar till första advent. Då kommer den passa in helt perfekt. Helt jävla perfekt. På första advent ska jag spela den högt.

Vinnarna skriver historien. Om de inte spelar in den.

Sitter och lyssnar på mig själv. Förbereder mig på att återuppleva en fumlig första dejt. Förbereder mig på något pinsamt. Förbereder mig på åh, varför sa jag sådär? Förberder mig på åh, varför sa jag inte det där? Förbereder mig i onödan. För jag säger ju det där. Jag undviker det där. De tycker inte alls att jag är löjlig. De lyssnar uppmärksamt på min fråga och svarar så gott de kan. Jag är ju riktigt bra. Det sa inte min hjärna igår. Den kom ihåg något helt annat.

Här kan man fråga sig två saker

I korridoren längst ned här, i princip i källaren. I samma korridor som ismaskinen alltså. Där hittar jag en lapp på marken. "Allt som står i korridoren ska bort. /Kungen och Indianen".

Rasp

När Fia bodde på Bollen brukade vi hångla tills någon av oss (mest Fia) sa "andningspaus". Vi brukade hångla så länge att någon av oss (mest Fia) tillslut sa "nu har du blivit vass". Sånt var kul. Det var länge sedan man hade skavsår kring munnen nu.

Förändrad syn

Jag antar att vi sticker ut. Linus och jag. Bland pojkar 91 och mammor antar jag att vi sticker ut. Vi vill se pojkar 91 zorroa in bollen i nät. Vi vill se lite beef. Vi har skäggstubb och stora jackor. Vi hånfnissar åt målvakten som slår händerna i golvet av frustration. Vi hånfnissar ännu mer när hans frustration förblindar honom så till den grad att han släpper in ännu ett mål.

Jag antar att vi sticker ut. För vi får blickar av mammorna. Blickar vi aldrig tidigare fått av mammor. Vi är ju vana vid förmanande blickar från mammor. Detta är något helt annat. Vi har kanske tillräckligt tät skäggväxt nu. Ser tillräckligt tärda ut, har en historia, men samtidigt med ovanligt klara ögon. Har du noterat, frågar jag, att vi börjar bli så gamla nu att vi får blickar av mammor? Ja, säger Linus. Och har du märkt, frågar han, att en del mammor är snygga? Ja, säger jag.

Ta chansen

Mitt namn är Gertrud. Ordning och reda. Ska det vara. Så sa alltid gamla Ellen. Så säger också jag.

Freudian snot

Fia nyser: Mon petit choooooou!

Fia förklarar sig: Alltså, du är mon petit chou. Och jag tänker mycket på dig. Och då kommer det bara ut så när jag nyser.

Trimma

Näshåren har börjat bli långa. Har ryckt ut dem några gånger, så som pappa gör. Rycker, får tårar i ögonen, nyser. Så blir det för pappa, så blir det för mig. Det var hans dag igår. Jag har ett tips som jag lärde mig av Fab 5. If you got a... (pekar på näsan)... nose problem - get a machine.

Duktiga konsumenter

Vi köper Bjurön och Vickning. Vi köper Tupplur och Stopp. Vi köper Hessum och Glöda och Bumerang och Jubla och Koppla och Slom och Letten och Gosa och Kulla. Kan snart komponera en dikt här hemma.

Allt måste flyta

Vi sitter på raden längst fram. På raden längst fram är det svårt att koncentrera sig. Man vill inte bli en del av showen, vill inte bli kommenterad eller bli uppdragen på scen. Jag tänker på hur jag sitter. Först med benen i kors, sen med dem utsträckta. Vill inte väcka uppmärksamhet från han på scen. Sätter det ena benet ovanpå det andra. Försöker se bekväm ut. Blöder från en klämd finne på öronsnibben, men väntar med att ta upp servetten för att torka. Vill inte väcka uppmärksamhet. Synas så lite som möjligt. Inte undvika ögonkontakt och inte stirra. Något mitt emellan. Känner att jag inte skrattar tillräckligt mycket. Han på scen kanske blir besviken, kanske tar illa upp. Ler lite extra. Klappar extra hårt när det är dags, för att kompensera. Busvisslar när det är dags för det. Hoppas att det räcker. Att han känner sig nöjd.

Ur

Oftast när jag tittar på klockan är den 13:37, pip.

Morgonmöte igen

Nu har det gått så långt, förstår ni, att håret måste viras upp till en liten boll i nacken för att inte bli skitigt när man sitter på toaletten.

En annan grej: Är så rädd för KOL eller stenlunga eller vad det kan heta att jag håller andan när jag rakar mig med apparat. Vilket är varje gång. Det blir så små blåskäggbitar att av den där apparaten att man kan råka andas in dem. Ibland, när apparaten färdats till höger sida, kan jag öppna vänster mungipa litet litet och dra in pytteluft. Bara för att inte svimma.

Fortfarande lika roligt

DN idag: Satan avgjorde i New York.

Fast det var inte nummer två, som tur var.

Pruttade rakt ut här, utan sordin. Vet inte riktigt varför jag trodde att jag var ensam. Kanske för att jag hade hörlurar i öronen. Kanske för att jag jag befann mig i moskoma. Men jag var inte ensam, hon här bakom hörde. Enligt aftonbladet är det nummer två på listan över avtändningar. Nummer ett är att smaska högt när man äter. Sånt håller jag inte på med.

Det går dåligt idag så jag tar lunch

Potatismos idag. Fia använde purépressen igår men lämnade medvetet några potatisar halvpressade. Du gillar ju klumpar i moset sa hon. Jag gillar ju klumpar i moset sa jag. Brukar inte komma på något bättre att säga än att upprepa det hon säger. Blev mycket mos, därför potatismos idag. Kom just på att jag glömde spruta ketchup över.

Får inte glömma sovfilm

Först duschbad. Sen lunchmiddag. Nu datorteve. Allt blir double trouble på söndagar.

Lika kärror leka bäst

Jag har ju inte berättat det sjukaste än, säger Fia. Igår på bussen, säger hon. Alltså det är så jävla sjukt, säger hon. Men bussen igår körde på en cyklist. Busschauffören körde på en cyklist. Två gånger. En gång här, säger hon och pekar. Och en gång nere vid korsningen. Först körde han på cyklisten bakifrån, i farten. Duttade liksom i med bussfronten mot cykelns bakhjul. Det verkade som om han försökte skoja med cyklisten. Skojbråka med sin buss. Så började chauffören ropa och så. Och cyklisten ropade. Det gick snabbt, jag fattade inte riktigt. Men sen var vi nere vid korsningen och då prejade bussen cyklisten. Nu jävlar stannar du! skrek cyklisten. Men bussen gjorde en hit and run. Jag tryckte på stopp, för jag ville ju gå av på min hållplats. Men han körde för bi den. Jag gick fram till chauffören. ”Du får inte gå av riktigt än, tjejen.” sa han då. ”Jag måste fortsätta åka en bit. Den där killen är inte riktigt klok!”