Jag tycker om skorpor, dödsmetall och svampiga filmer.

Plockar upp bullarna med händerna. Det ligger ett verktyg nere på brädan, det ser jag. Men jag tar bullarna med händerna ändå. 12 stycken klibbiga. En mamma med barnvagn hinner börja plocka hon också. Hon använder verktyget. Jag tror hon ser ner på mig för att jag tar med händerna. Försöker att inte kladda ned några andra än de jag just tar för att hon inte ska bli sur. Min tur att bjuda på fika men ingen vill ha bullar. Två går åt. Tar med några till Tobbe, resten ligger kvar och torkar ihop. Blir skorpor. Söta skorpor med kardemumma i. Kan kanske blöta upp dem i te imorgon.

Slag med stämgaffel

Drömde att jag tappade halva och hela tänder. Det betyder något, va?

Sing hallelujah

”Den här låten, för mig, är som att hugga sig i hjärtat med en kniv”, säger Idol-Kishti till BigBrother-Marie som ler och skrattar och känner sig hedrad och jag förstår verkligen inte varför hon ler och skrattar och känner sig hedrad.

Manlighet i Umeå

Pär försöker beställa en capricciosa med någon dyr ost på. Får svaret att den osten finns inte.

Pär: Men bara någon slags blåost då?
Pizzabagare: Det här är Norrland.

Så vi tar det därifrån. Blir fjollåttor fullt ut. Allsjunger till Idol-Danny. Dricker champagne och sittdansar. Jag lånar armani-deo. Linus kramas. Det känns bra.

Sen åker vi hem till Stockholm. Fortsätter med Idol-Danny i bilen. På kvällen lagar Fia och jag linssoppa och sen ser vi Hata Göteborg. En film om manlighet när den är som sämst, som det står på omslaget. Det stämmer. Och då känns det ännu bättre att var hemma i fjollträsk.

Frispelad

Stiger upp ur dammgapet och ut på avgasgatan och det är tidigt. Börjar den korta färden mot busshållplatsen och nej nej nej där står hon. Och det är inte det att hon är otrevlig eller något, bara det att jag vill lyssna mer på musiken. Så bara någon meter ifrån och jag tar sats och fintar, rundar hennes blick som vore den en american gladiator och blicken den famlar i luften och jajamen jag klarar det, jag är fri, hela spelplanen ligger öppen och jag gör tre poäng och är ensam med Our Ill Wills i tio minuter till. Fan så gött.

Det är ju en Kiss-låt, det slog mig nyss

- Det är om er vi sjunger när vi är ute på turné och spelar. Det är er vi längtar efter och saknar. Jag ville bara säga det.

Det är Adam Olenius i Shout Out Louds som säger det. Och aldrig har väl så mycket värme och kärlek växelströmmat mellan scen och publik.

Hälsningsdilemma

Har ofta svårt att välja mellan tja och hallå. Blir ofta tjallå.

Vi härmar oss fram till varandra

"We should totally do something over the weekend" säger jag och märker hur jag just härmat tuggummituggande tjejen i collgefilmen.

"Oh yeah, totally" säger Garth.

Skulle ha tagit några med färg när jag ändå var igång

Vi har haj i frysen. Kanske finns naturlig omega 3 fiskolja i den. Så att man slipper knapra de där pillren som albinotanten i reklamen vill att man ska knapra. Naturlig. Det är ett konstigt ord. Nu har jag duschat i mina onaturliga linser. Jag sov med dem i natt också. Man ska tydligen kunna det och det kunde man. Som att bli av med en allergi.

Uppror

Ett maskinskrivet papper ligger i landställets brevlåda på lördagens morgon. "EN VIKTIG UPPLYSNING TILL ER 2007” är rubriken. Ett A4, fullskrivet i mycket litet typsnitt. Författaren stavar censur med två c. I övrigt är jag lite imponerad.

Det börjar såhär: "Sveriges riksdag voterade efter hets in en pistolbeväpnad cencur i sverige 1995 som avväpnades 2002 från skjutvapen men den är kvar för att en statskuppsutredning som tillsattes första gången 1996 för att en del polischefer ville ta bort den cencuren och då sa utredarmajoriteten ta bort cencuren med skott i deras armar och ben att skjuta bort den men det slutade med ett fruktansvärt blodbad i polishuset på kungsholmen i stockholm 1996, ett antal av dom som hade infört cencuren i sveriges riksdag och ett antal mutade domare i högsta domstolen gav cencuren en order om att slå ut det avsättningsförsöket av cencuren och av dom som hade voterat in den cencuren, över hundra polismän sköts och det tigs ner av censuren."

Det slutar såhär: "Det är folkrättens piskregler som gäller till dom som vill piska ut dom som voterade in den cencuren i sveriges riksdag, majoriteten i sveriges riksdag blev psykopater av olika sorter på grund av allt dödande av folk som pågick bakom cencuren fram till 2002, en del riksdagsmän sköt själva ihjäl folk som folkhälsominister Maria Larsson bland annat, socialminister Göran Hägglund är en slibbpsykopat som deltog i dödandet av folk, dom struntar fullständigt i er framtida ekonomi. majoriteten är även paranoida galningar i sveriges riksdag. dom är mentalsjuka på flera olika sätt"

Jag sätter mig här och väntar på Säpo nu.

Kalsipper

Göteborgaren håller upp en stor behållare i mörkt glas. Den innehåller metanol. "Drick det" säger han. "Så får du femtio spänn."


Jag har vita kalsonger på mig idag. Jag gillar inte det. Fuffens syns direkt. Det är mina backup-kalsonger. Dessutom är de för vida i midjan och för smala vid låren. Jag kan inte tänka mig något mer obekvämt. Tvätten ligger tvättad och ovikt i en ikea-påse hemma. Men det glömde jag bort imorse. Trodde jag var hänvisad till backupen.

På gamla Guldapan

Jag fattar inte hur han kan sitta så. Obrydd, inne i sin bok. Med en caffelatte på bordet, tillbakalutad i sin stol. Jag fattar inte hur det går till. Hur han kan sätta sig på ett café och ta upp sin bok. Kura ihop sig med armbågarna på magen och bara läsa. Läsa och läsa som om ingen fanns omkring honom. För de finns ju omkring honom. Och caffelatte finns hemma.

Jolanta, 30

Just nu tycker vi om letterna. Imorgon kommer vi att felaktigt få böter, få två utskällningar på ett språk vi inte förstår och fövandlas till letthatande rasister. Men just nu tycker vi om letterna. Vi har lyckats ramla in på en födelsedagsfest. Hon som fyller år heter Jolanta. Jolanta, 30 hade hon hetat i Aftonbladet Klick nu tror vi. De har alltid med åldern efter ett kommatecken efter namnet. Vi tror hon fyller 30, Jolanta. Nu blev det tvärtom.

Alla gäster har med sig blombuketter och först när servitören börjar dela ut champagne på bricka förstår vi att det här faktiskt är en födesledagsfest. Vi sitter längst bak och trodde när vi gick upp på den här terassen att vi skulle få höra Jolanta, 30 sjunga jazz. Istället bjuder hon på champagne. Det är en fin gest. Vi tycker om letterna i dag. Särskilt Jolanta, 30. Champagnen är söt, lägger sig som en hinna i gommen. Värre än sockercola. Usch vad söt säger Fia högt och tydligt men utan att skämmas eftersom ingen förstår vad hon säger. Och ingen ser den rynkande näsan heller eftersom vi sitter längst bak.

Jolanta, 30 börjar faktiskt sjunga tillslut. Hon är tv-kändis här i Lettland och sjunger på sin egen födelsedagsfest, som vi råkat ramla in på. Hon sjunger klassiker som the girl from Ipecaca eller vad den heter, fast på ett språk vi inte förstår. Det är första gången någon sjunger sådan här musik på detta språk säger en gubbe till höger om Fia. Gubben pratar engelska.

Sen slutar Jolanta, 30:s (hur man nu skriver ut genitiv-s på Klick-språk, det vet jag inte, kolon s efter siffran är värt ett försök), Jolanta, 30:s mick slutar fungera och det är bland det bästa jag vet. När micken slutar fungera och bandet är mitt uppe i en låt och the show must go on och musikerna, trummis, basist och keyboardist fortsätter där de är, spelar samma passage om och om. Micken tar tid på sig. Bandet börjar jamma. Det gillar jag. Och de jammar och lägger snygga grejer och har kul. Det är kul att se band som har kul. Och så börjar micken fungera och the girl from Ipecaca eller vad den heter kan fortsätta traska på. Sådant är bland det bästa.

Och här har vi kalvarna. De ska få rutten banan.

- Jag blir attackerad av en flugfarm här! skriker Fia
- En flugfarm? frågar jag
- En flugfarm! skriker Fia
- En flugfarm? frågar jag
- Nej! En flugsvärm! skriker Fia.

Terrorist

Vi tävlar om vem som kommer fram till passkontrollen först. Står på varsin startlinje, bredvid varandra. Fem meter fram till poliserna. Stampar otåligt, väntar på att just vår framförvarande resenär ska bli klar. Tittar på varandra. Kisar mot varandra. Tittar framåt igen. Stampar. Där får Fia sticka, och där strax efter släpps jag iväg. Fia först fram. Hon gör en segergest mot mig och räcker fram passet till polisen. Polisen tittar på Fia, tittar på passet, ger tillbaka passet. Fia börjar gå mot dörren, mot gaten. "Nej nej! Vänta!" utbrister polisen efter två steg. Fia kallas bryskt tillbaka. Jag står vid min polis och tittar på uppståndelsen, tuggar på mitt tuggummi. Fias polis ber att få tillbaka passet in i kuren igen. Tittar på det, mycket misstänksamt denna gång. Tittar på det nära, tittar på det längre ifrån, visar sin poliskollega med en frågande min. "Falskt?" frågar hon med ögonen. "Har vi här en bedragare?" frågar hon med ögonen. "Har vi här en liten jävel, ska hon dra en stilett ur skon och sätta till strupen på en flygvärdinna? Skrika nobody fucking moves? Tvinga piloten att krascha planet i centrala Nyköping?" frågar hon med ögonen. Tittar på Fia igen. "Okej, du kan gå."

Hånar han oss?

Gräsklipparen är trasig.

Fias farfar: Jaha, då får vi ta den till reparation.

Fia: Vart tar du den då?

Fias farfar: ...en gång jag var i Sveriget två gånger.
Fia: Men farfar...
Fias farfar: Ormet ligger på market.

Ser du skarpast så? Eller så.

Så, då var det dags. Fanfar. Fanfar. www.slavestate.se

Optiker, tänk att få jobba som optiker. Någon undersökning då och då, kanske hjälpa någon att välja glasögon, de där är verkligen DU, chittchatta lite med kollegan, ta en kaffe ihop, lugnt och skönt. Eller biobiljettrivare. Lite popcorn då och då, tack, javisst, två till ikväll klockan 21, chittchatta lite med kollegan, ta en kaffe ihop, kanske sköta rullarna, lugnt och skönt.

Pratade med optikern idag. Hon var snäll. Jag tog på mig min finaste kundroll. Sa "vilken tajming!" om att jag kom precis rätt i tid till undersökning. Sa "hej" och "hallå", sa "men du, då kör vi på det!", sa "tack så mycket, då hör ni av er då? Jääättebra, okej, tack, hej då!", sa "Du, jag tror jag glömde mina glasögon här inne. Ja, där var de. Tyckte att det var lite suddigt! Ha ha, hej då!"

Trodde att jag skulle känna mig lite äcklig sen. Men jag blev mest glad.

Korsning

Sprakar fortfarande i huvudet. Peter säger att apelsiner är bra mot sådant. Jag tycker det låter bra. Går ut i mjukisbyxor för att få tag på lite apelsin. Går förbi centrum där alkisarna hänger på parkbänkar och pensionärerna på kondis. En pensionär har precis slutat äta sin bakelse. Han har ett myller av gråsparvar under sig. När jag går förbi delar han omsorgsfullt upp resterna i små bitar och skyfflar sedan ner dem med gaffeln. Varje gråsparv får sin del. Det är stort. Sen går jag in på konsum och köper mineolas för de ser godare ut än apelsinerna. Orangeare. Orange måste betyda C-vitamin, visst. C-vitamin är guld.

Falsk marknadsföring

Sitter i soffan och har ont i huvudet. Kan inte röra ögonen. Varje gång jag nyser är det som om någon skjuter konfetti innanför pannbenet. En film som jag sett går på teve. Den handlar om drakar. Drakarna mot människorna typ. Jag kommer ihåg dess omslag. Det var säkert femton drakar som sprutade eld och slog med stjärten och morrade mot ett trettiotal attackhelikoptrar som fyrade av missiler och pepprade med sina miniguns. Oh vad fett tänkte jag. Den här måste jag hyra tänkte jag.

Det är någon som har tänkt fel här tänkte jag tio minuter in i filmen. Den utspelar sig ett decenium efter kriget på omslaget. Inte en attackhelikopter värd namnet. Inte en enda fajt. De kvarvarande människorna försvarar sig med brandslangar. Hade det varit brandslangar på omslaget hade jag aldrig hyrt den. Aldrig. Åh, vilken besvikelse. Fast Christian Bale är som vanligt skitbra. Han heter Quinn i filmen. Det passar.

Okej, har suttit med det här inlägget ett tag utan att publicera och nu var det faktiskt spännande.