De är så höga att de tål skogsbränder

Vi går i skogen och pratar om banker. Räntor och sådant. Skogen är så hög att vi blir tomtar. Ormbunkar räcker oss till axlarna och Henning får något fridfullt i blicken. Vi går i skogen och pratar om banker säger han.

Jag tror att hon skäms för att handla film med Aftonbladet

Jag och Fia är på Konsum. Ska handla varsin frukt och sedan springa. Titta viskar jag. Titta, de säljer hela Ebba och Didrik tillsammans med Aftonbladet. Ebba och Didrik? säger Fia. EBBA OCH DIDRIK säger Fia högt så att andra ska höra. JAG MAILADE JU TILL OCH MED SVT FÖRUT FÖR ATT DE SKULLE SLÄPPA EBBA OCH DIDRIK PÅ DVD. DET SKULLE DE INTE SA DE MEN HÄR ÄR DEN JU NU säger hon. Hon ser sig omkring för att försäkra sig om att de i närheten har hört och förstått.

Snille och smak (och trendkänslighet)

Ah, Stockholm. Äntligen tillbaka i staden där folk tittar på en som om man vore snygg. Borta i tre veckor och alla ALLA har kjolar som går högt högt över naveln.

Det där med jetlag, det är en myt

Här är en lista över mål jag uppnådde:
- Åka världens högsta bergochdalbana
- Sitta framför Six Feet-huset som han i tidningen Ingemar
- Skratta på komediklubb i San Francisco
- Beställa en triple espresso
- Äta hamburgare på Jack in the Box, hamburgare på Carl’s Junior Junior, hamburgare på Wendy’s (Carl’s Junior Junior var bäst)
- Se en polis på en sådan där tvåhjuling man står upp på och lutar sig framåt för att åka framåt
- Säga att ett vin har en pikant smak av blöt sten

Här är en lista över mål jag inte uppnådde:
- Spela tennis med Leonardo diCaprios mamma
- Supa i Tijuana
- Beställa en spinach croissant
- Äta friterad deg på Kentucky Fried Chicken
- Se Huset fullt-huset på riktigt
- Bo på hotellet New York New York i Las Vegas
- Prata om Bay Area thrash med någon från the Bay Area

Värmeslinga

När vi kommit hem måste både Fia och jag gå på toaletten. Hon går först
och sedan går jag och då är ringen uppvärmd och så borde man ju
egentligen alltid gå på toaletten.

Hon är översminkad och snygg och jag gissar att hon heter Cecilia och Fia säger Anette

När man bordar flygplan ställer molnen ofta till med molnfight. Tornar upp sig och liksom tjurrusar in i varandra. Det passar på något vis bra just då, tycker de. Passar bra med en rejäl urladdning. Vi stannar en stund och är publik. Pratar om vilka flygvärdinnor som är svenska och vilka som är amerikanska och vilka som har dubbelt medborgarskap.

Och över bröstbenet

Av allt som är annorlunda i landet annorlunda är det som är mest annorlunda detta: Alla tatuerade människor har en tatuering bakom örat.

Om man inte tar poäng

Jag skulle vilja sitta i ett häkte i Sacramento säger Fia. Gabbis kompis satt i ett häkte i Sacramento och det vill jag också göra, säger hon.

De har köpt fyra skivor och en tröja som det stod Wombat på som var för liten

Henning och hans kompis Anders kommer gående längs ett hippiekvarter. Där är ni ju säger jag. De orienterar sig här i staden med hjälp av en gps. Det var en amerikan som frågade oss om vägen säger Henning. Whoa, hold on sa hon till sin telefonkompis. There's a couple of tourists here with a gps - walkin'. Walkin', sådär med en fnutt istället för ett g. Det där är ju storartat vill jag säga men det gör jag inte. Säger vad sjukt eller något annat töntigt. Det där ordet storartat vill aldrig forma sig rätt i munnen.

Ett band spelar funk där nere

I vårt sexvåningshus med tvåvåningssängar kan man duscha och titta ut på downtown San Francisco samtidigt. Kan stå helt naken framför ett helkroppsfönster, knåda in schampo och tänka att ingen ser en. Vrida munstycket så att några droppar faller sex våningar ned på signalhornen. Kan vara en baklänges peeping Tom och smygtitta och smyglyssna på folkmyllret nedanför samtidigt som man tvålar in armhålorna. Inget dåligt kan komma ur en sådan dusch.

Pelikanerna vrålar

Let me just help these dudes first säger John Ajvide Lindqvist. Han pratar med en annan kund och these dudes är vi. Emelie syns inte till. John ger oss en nyckel. Just follow this path and then take to the right säger han, on your left hand side you'll find a blue door. En blå dörr tänker publiken. This key goes to that door. Och ett sus går genom publiken. And that's were the hot tub is. Thanks säger jag. No problem man säger John Ajvide Lindqvist på ett surfigt vis. Nu sitter vi i the hot tub med Stilla havet tjugo meter nedanför oss. Bakom oss står fyren. Pigeon Point Lighthouse. Pelikanerna är fler än måsarna. Människor försvinner här.

Noterat från the highway

De hänger kläder på galgar i baksätet här. Jag fantiserar om att de tidigare på dagen beställt en triple espresso och en spinage croissant. Sedan slutar jag fantisera och gör samma sak själv. Jag beställer en triple espresso! Eller Fia beställer en triple espresso åt mig! Och vi drar genom vidder av vinrankor och stannar vid en gård. Bachelor Andrew Firestone kommer inte och tar emot oss, men vi dricker fem vita och fem röda. Inte på fem röda men nästan. I don't drink fucking Merlot säger Sara och jag skrattar. Till och med muskel-Anders gillar Pinot Noir.

I en korridor med heltäckningsmatta: Robin

Jag pratar med Robin. Hon följer med sina söner ned genom Kalifornien, hon i bil, de på cykel. Hon har alla förnödenheter och en till liten son i bilen och de har cyklar med växlar. Jag tänker att hon liksom kör upp bredvid de cyklande sönerna, vevar ned rutan och ropar hopphopphopphopp och sträcker ut en ny vattenflaska. Vad tror du om kriminaliteten här, är den hög frågar hon. Det kan jag inte tänka mig säger jag. Nä, det är nog sant, ett sådant här välmående samhälle säger hon. Vi pratar vidare om välmående och hon bekräftar att Pigeon Point är precis så fantastiskt som vi tror. Gavin säger hon till en av pojkarna, Gavin spring ned och hämta en väska i bilen, hjälp till nu. Gavin säger hon till nästa pojke som kommer upp för trappan, följ med du också. Hon vänder sig mot mig med ett suckande leende: They're both named Gavin. So, where are you from frågar hon mig. Sverige säger jag. Oh, Sweeeden, that's one of the finger countries, right? Ja säger jag. En till liten unge kommer upp för trappan. Mamma, var är mitt spel frågar han. I don't know, Miles, go and ask the Gavins säger hon.

Springa uppe och nere

I USA är det okej att sitta och braka på allmänna toaletter. Det tycker jag är häärligt.

Hon ropar och jag svarar men hon hör inte

Fia står på knä framför en gigantisk fläkt. En fläkt för ett rum. Hon står på knä framför den och torkar håret. Man måste vara en kompå't skriker hon (alltå en som kommer på saker). Man måste vara en kompå't upprepar jag. You've got to be a comepat säger Fia.

Saker som rör sig, baklänges och nedåt och uppåt

Samma söta blandning av kanel och Diet Coke slår emot mig. Samma lockande doft som för tjugo år sedan. De vinkar här, alla vinkar, sträcker upp handen vid ansiktet och vinkar fram och tillbaka. De vinkar som seriefigurer eller som Mario och Luigi när man klarat spelet. Hello, hello, hi, säger de samtidigt. Hi säger jag och ler och blir provocerad. Sedan imponerad. Att de orkar. Hela dagen varje dag hello, hi, vink vink. Att de orkar, att de inte blir barnhatare och seriemördare. Sedan tänker jag att jag har något här, kopplingen mellan vinkare och seriemördare, jag har ett case här känner jag. Men vi har kul, alla har kul utom Fia som avskyr allt som har med dinosaurier att göra. När vi kommer hem igen knäcker hon en öl och tänder en cigg innan hon ens hunnit få av sig skorna. Jag tittar på henne, hon står ute på altanen i skymningen och glöden glöder och jag tänker att hon är värd det där. Men det säger jag inte, såklart.

Jag gillar egentligen inte bindestreck

Hollywood-kändisar, vi är Hollywood-kändisar nu, jag och muskel-Anders, när vi joggar längs riktiga technicolor-gräsmattor och fasader och häckar som mexikaner vattnar och putsar och klipper och någonstans i bakhuvudet känns det fel, någonstans i magen gör det ont att se fräscha amerikaner i joggingspår och blanka bilar och svettiga mexikaner på nåder och minimum wage om ens det i de fräscha amerikanernas vräkvillor. Men vi är Hollywood-kändisar nu, jag och muskel-Anders, vi är Hollywood-kändisar och detta är därför naturligt, vår vardag. Jag spurtar om muskel-Anders på upploppet och fortfarande ingen skymt av Backstreet Boyen, Doris.

Vi går inte på college längre

Jag möter John i trappan och han är svept i en toga. Någonstans blir jag lite besviken på honom, eller snarare, jag känner mig lite sviken av honom och han ser ut att känna av det. Ett jävla togaparty, står vi inte över det? Är vi inte äldre än så? Var det mycket roligare än att hänga med mig? Did you drink alot of free booze frågar jag. Oh yeah säger John och ser ned i golvet. What kind of booze frågar jag. John rycker på axlarna, jag vet inte, medan vi går förbi varandra. Jag klampar in på mitt rum och stänger dörren efter mig. Tittar på mina nya roomiesar, Stephen och Adam från Skottland. De är små men supersöta. Jag vill bara ta upp honom i sängen och gosa med honom säger Sara på svenska. Hon pratar om Stephen som har kajal runt ögonen men säger honom istället för hans namn för att han inte ska förstå.

Kidsen skojslåss här utanför dörren.

Vi är i vilda västern med saloons och svängdörrar och Fia säger att det är som i tillbaka till framtiden. Tre tänker jag, tillbaka till framtiden tre, men det säger jag inte högt. Sedan går vi förbi en riktig De Lorean och jag tänker javisst. Kulisserna brann ned men här är the real thing. Jag skriver förresten på flera ställen. Det är beklagligt men oundvikligt.

Dö samtidigt

Stämningen har varit lite tryckt men vi lyssnar på Killers ute på en freeway i vår Entourage och allt börjar släppa. Vi pratar om död och mormödrar och jag är bara lite lite orolig att någon ska byta fil precis framför oss.

Ormar överallt

Jag har koksaltlösning i bihålorna och heterotjejer och transpersoner har koksaltlösning i brösten. Ja, vi är på stranden så nära muscle beach muskel-Anders kan komma och Baywatch-båtarna vrålar utanför kanten. Så fort någon simmat för långt ut ser Mitch på riktigt sin chans att kränga på sig röda bojen och kasta sig ut i vrålvågorna. Gulbåten och rödbojen ser ut precis som i serien. Kanske för att de inte haft råd att uppdatera utrustningen på femton år. Mer troligt för att de är turistattraktioner i sig.

Stryk det där om att de enda snygga människor man ser är danskar

Har tänkt skriva att det ängsliga folket är fult men det är inte sant. Killarna har fina ögon med långa fransar och tjejerna har också fina ögon. Jag vet att man inte får generalisera såhär men nu generaliserar jag såhär. Det ängsliga folket är fint. Vi har missat alla fyrverkerier eller så är det knappt några för att världen då riskerar att brinna upp. Klubben spelar Detroit-pump och jag tänker att mina kindben och min rumpa och mitt hår gör mig till ställets blickfång. Det fungerar.

Prov på smältdegeln

- Excuse me, what language is that you're speaking, is it french?
- No it's swedish.
- Oh, are you actually from Sweden?

Det är helt underbart och muskel-Anders vågar inte följa med

Det kostar fyrtio daar, som Lars säger, men det är väärt, som jag säger. För där står Goliath och viftar med sex flaggor och vi tror att vi kan besegra honom. Det kan vi inte. Jag skriker tills luften tar slut och sedan fortsätter vi en bit ned till. Fia säger att det är som om ansiktet ska falla av och Sara svimmar. En okänd person kastar upp.

Och till vänster tydligen någon känd sångerska de inte kan namnet på

Vi bor förresten i ett slott och i grannhuset här till höger bor en Backstreet Boy. Vi vet inte vem av dem än, men han är snygg, det kan vi sluta oss till redan nu.

Dress for less

Bögparet vi bor hos brukar handla second hand-kläder på ett ställe som heter Out of the closet. Det tycker jag är ohyggligt roligt.

Nu är de ännu mer på riktigt

Det är det, det är det. Vi parkerar och jag är bombsäker. Inte så att jag inte håller på att sprängas, för det gör jag, utan bara väldigt säker. Öppnar bildörren och går före alla andra, vill uppleva det här själv först. Det är rätt hus. Jag kommer upp längs gatan, längs de låga häckarna. Bara Fisher and Sons alternativt Fisher and Diaz-skylten fattas, annars är det precis, perfekt, underbart. Jag sätter mig på trottoaren framför och ber de andra fota mig. Tittar åt sidan på kortet, precis som han i tidningen Ingmar. Jag tänker artikelförfattaren framför sitt Mecka, eller om det stod författaren. Det tog mig flera dagar att inse att det handlade om artikelförfattaren och inte manusförfattaren, så det stod nog endast författaren. Författaren framför sitt Mecka, precis som han i tidningen Ingmar. Fotot ser nästan likadant ut, bara det att jag inte har några solglasögon. Nu har jag tagit säger muskel-Anders och jag ställer mig upp. Följer de låga häckarna runt. Här på gräsmattan sprang de som barn i de där tillbakablickarna tänker jag. Och här på verandan vinkar Claire hej då i sista avsnittet. Där inne, innanför de där stora fönstren håller de alla begravningar, och i det där huset på baksidan bor David då och då, när han inte är ihop med Keith, och även Nate och Lisa är inneboende där ett tag. Nu bor någon annan här. Hej då Six Feet-huset säger jag högt när vi satt oss i bilen igen och muskel-Anders vrider om nyckeln. Hej då säger jag och vinkar, drar ned fönstret och vinkar. Sedan kör vi fel och råkar hamna i Compton. Det är lite obehagligt.

Fattas bara rätt gängfärger

Etthundrafyrtiotre kronor säger killen i café-kassan. Det är som hittat, va? säger han. Tur att det är taxfree här brukar jag säga säger han, annars hade det blivit ännu dyrare. Jag skrattar högt. Långt senare blir muskel-Anders trakasserad av en polis och sedan kör vi, kör vi fort som fan. Startar ett larm på Urban Outfitters och köper Mountain Dew. Dricker öl i ett bibliotek och ser en pelikan kvävas.