Närmaste Hennes

En gång kände jag en tjej som ringde nummerupplysningen så fort hon inte visste vägen. Jag undrar var hon är i dag.

Försummade barn

Unni Drougges ögonfrans fastnar i hennes egen lugg hos Belinda Olsson. Hon spelar oberörd. Det fanns en i gymnasiet som hette Drougge. Han brukade hasa omkring i korridorerna i snowjoggers.

På en lapp i entrén

Tonåringarna på ettan hade 40-årsfest i går.

En gång i ögat

Mmm! säger Niklas, 32. Ska ni göra kantarellmacka till mig? Nej säger vi. Men jag är cirkussjuk! säger Niklas, 32.

Nu blir det barnfilm i två veckor

Fia har precis opererat dövörat och sitter i en sjukhussäng med bandage runt huvudet som en krigsskadad. Och vet du, säger hon, vet du, det jag tänkte var viktigast att ta med mig hit imorse, det jag verkligen stressade för och letade efter, det var min Ipod. Säger hon, med bandage runt huvudet, runt öronen. Hehehe, säger hon, hehehe, aj, hehehe, aj, hehe, aj.

Eller är det drömmen om de där veckorna?

När en låt spelades om och om igen och blev en plåga. De där veckorna då samma låt spelades på samma fest, fredag lördag fredag lördag fredag lördag. Då det luktade deodorant och Kopparbergs äppelcider. Då samma låt spelades om och om från en bränd skiva och de vi umgicks med men aldrig pratade med dansade på ett vardagsrumsgolv i en villa vi aldrig varit i. Då vi bar varandra på axlarna och ramlade men det gjorde aldrig ont, det gjorde aldrig ont. Då alla andra sjöng med i samma låttext och jag hatade dem för det, pekade finger och hatade. Jag längtar tillbaka till de veckorna.

När hide and seek blir seek and hide, till exempel

Hon är svensk och talar perfekt brittisk engelska. Jag hatar henne.
Hon är spansk och talar perfekt spansk engelska.
Säger saker som bery well.
Säger saker som estabilizing.
Säger saker som di best, no?
Jag älskar henne inte men jag tycker om henne.

Superfrost Mahoney

Niklas, 32 frostar av vår frys. Han och Fia använder hårfönen här ute. Ingenting kan hindra mig, när det blåser, i mitt hjärta sjunger Fia. Niklas, 32 berättar att han tänkte spara en yoghurt i kylen i ett helt år och sedan ställa tillbaka den i mjölkkylen på Konsum. Samma datum, fast ett år gammal. Efter nio och en halv månad växte möglet till utsidan. Sedan säger han att här skitsugen på den där Cillit Bang.

Samtidigt som en tants diskokulor slår i väggen:

Han hörde jag på radio nyss. Nu står han här i tunnelbanan, lutar sig mot glasväggen och säger hej när en tjej säger nämen hej. Ska inte du också av här frågar hon honom. Jo eller nej säger han. Jag går av nästa säger han. Dörrarna stängs och han tittar på mig. Jag tror att han tänker att hans ton blev hårdare än han menade.

Jag vet aldrig vem som är vem

Män i Fias omedelbara närhet: Agge, Acke, Affe. Och Abbe.

Han betalar med remsa, hon betalar inte

Allt skiner vitt och långsamt långsamt exploderar bleeeEEEeeed och där ligger hon, med filt och ambulanspersonal ovanför sig och vem vet, kanske skrattade hon sig lealös, ramlade där i trappan. Och där är han, helt klädd i filt, en blank påse i handen med kompendium och red bull på insidan och Hammarskiöld & co på utsidan.

Det är dans i folkets hus

En blixt av femtiotal, bröstkarameller och matiné. Allt är K-märkt och Fia ser ut som Audrey Horne med svart hår och rött läppstift och Daniel sjunger a whiter shade of pale och Jenny håller tal fast hon inte vågar. Ja, Fia har alltid varit vacker säger tanterna och Fia blir så generad att hon vill gömma sig. Vi sitter i rader mitt emot varandra och Fia berättar om att hon alltid varit omgiven av Sofior. Sofia M, Sofia E, Sofia H. Fia hette Sofia J, berättar hon. Även hemma. Hon skrev lappar ibland och lämnade i köket, berättar hon. Hej mamma! kunde det stå. Hej mamma! Jag är nere vid gula kiosken och köper godis. /Sofia J

Hon försäkrar att det var just så

Hon berättar om den gången hon åkte buss genom det här området. Vi kom från Kärrtorp säger hon, och så skulle vi stanna precis här, säger hon och pekar, och busschaffören ba: Så tar vi ett djupt andetag... och Blåsut. Sa han verkligen så frågar jag. Ja säger hon.

Inga försök till ell där

Vi äter på små tallrikar för Fia har lagat tre små förrätter.

Mitt liv

Henning med mustaschen. Henning med mustaschen. Ååååh, vore jag inte lesbisk.

Skulle vilja kunna släppa den där röda varma pinsamheten ner i ett svart hål någonstans

Jag upptäcker, såhär tre veckor senare, att jag har skrivit have istället för has, på flera ställen dessutom, och jag blir röd och varm och röd och varm över hela kroppen.

Piggsvin fast baklänges

Han sticker mig gånger åtta. Venen rullar undan gånger åtta. Hon sticker mig gånger två. Venen rullar undan gånger två. Hon sticker mig gånger ett. Sedan kommer blodet.

Vid utkiksberget brukade hennes gamla kärleks pappa skåda fåglar klockan fyra på morgonen

Jag biter Fia i kinden för att hon drar i mitt hår lite för hårt. Och hon gosar lite för nära och istället för att säga du gosar lite för nära så nyper jag extra hårt i hennes hand. Det är inget jag är stolt över. Vi går till utkiksberget och Fia visar hur snabbt hon kan springa. Såhär snabbt kan jag springa säger hon och vevar väldigt med armarna och säger sedan aj, för hon har träningsvärk i just de där armarna efter att ha slagits med handskar. Och det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget i nästa scen för hon sätter sig på en parkleksgunga, en sådan med stor fjäder fastkilad i marken och hon håller i sig med armarna i gungans kanter men huvudet är nere i sanden för gungan välter och hon skrattar så att hon ramlar av stolen kan man tro, men det är svårt det där med ägget och hönan för det skulle kunna vara så att hon skrattar just för att hon ramlar av stolen.

Bara sådär om liksom, en får väl drömma?

Jag begär inte mycket. En Fia att krama. Gröt och knäckebröd på morgonen. Kanske smör och tak över huvudet. Och att få bli snurrig ibland, lite sång. Det räcker egentligen där. Men om jag skulle begära något mer, nu säger jag inte att jag begär det, men om jag skulle begära något mer så skulle det vara att få ha varit tio år äldre, bara för en dag, tio år äldre än vad jag var då, för tjugo år sedan, och på så sätt få ha varit med här.

Att få kasta upp armarna som de andra drogade gotharna. Att få känna basen 3:30 in, att få stå och svänga med armarna i vädret och verkligen känna den basen i magen. Att få springa i luften tillsammans med industrilokalen 6:25 in, när Carl McCoy sjunger we’re all come down, eller om han sjunger we all fall down, det fattade jag och Anders aldrig riktigt, tror jag, Anders kanske fattade men inte jag, det är ju lätt att kolla upp egentligen, men att få ha varit med då.

Att få ha stått på någons axlar där i röken.

Det är svårt att lära om lära rätt

Jag läser ordet tungrodd och hur många gånger jag än läser ordet tungrodd kan jag inte skaka av mig bilden av ekan, den där gamla och knarriga, den som formar det tunna skiktet mellan mig och det svarta hålet. Och jag ligger på durken i den där ekan och krampar med armarna, håller i mig längs ekans kanter och det gungar och jag har inga åror. Ekan har inga åror och jag har inga åror och det är ju ganska konstigt, egentligen, att jag är här ute på havet i en gammal knarrande eka utan åror, hur hamnade jag här liksom, men här är jag och mina armar är alldeles stela. Men jag börjar röra mig, här kan jag ju inte ligga hela eftermiddagen och vänta på någon sorts räddning, jag börjar röra mig, för en armen upp över ekans kant, ned längs ekans utsida. Försöker häva mig upp, slår benet i sittplankan, underifrån, och det gör ont och jag grimaserar men jag häver mig upp. Med mycket möda och stort besvär som de sjunger. Och till slut har jag bröstet över kanten, relingen hade vi kallat den om det vore en stor båt, men nu kallar vi den kant, jag hänger över kanten med benen kvar på durken och överkroppen några centimeter ovanför vattenytan. Och så sänker jag huvudet ned mot vattnet, och jag sträcker ut tungan, nuddar vattenytan, och så börjar jag, ro, med, tungan.

Sånär och sedan säger hon att hon bara skojade

Jag trodde att det var biet som var näktergalen säger Fia.

Lila rouge

Jag tittar på Metro Teknik. Det är fullkomligt lila och jag tror att Anna Olin är kär i Nanok.

Bra sak

Har du byxorna på dig frågar Fia. Ja säger jag. Det var för väl säger Fia. Då slipper du gå till jobbet med rumpan bar.

Henry (inte lillebrodern)

Jag sjunger doooooo – en enda lång ton och innan jag kommit till ’nt hör Fias lillebror tonen, förstår tonen, fyller i – ’nt say it will be alright, och jag blir så jäkla imponerad av att han hör tonen, förstår tonen, fyller i, att jag måste boxa honom på armen.

Och det värsta är när man själv är de

Jag försöker gissa vilka som åker den här bussen för första gången. De som tittar ut genom fönstren med stora ögon, som letar efter markörer efter symboler efter pilar och här ska du gå av, när du passerat den bron ser du ett tegelhus på vänster sida och då ska du trycka på stopp. De som liksom halvstår ovanför sätet för att kunna se ut ordentligt. Det är faktiskt inte så svårt att gissa vilka de är. En barnlek, kan man säga, jag kan göra det med ena ögat stängt och musiken på halvhög volym. För de ställer sig alltid snabbt upp, det är där man tar dem, när de snabbt ställer sig upp och försöker tränga sig fram mot dörren för att komma ut, fan flytta på er det här är min hållplats jag ska av, ser de ut att tänka, bussen har stannat och jag måste av varför flyttar ni inte på er?! ser de ut att tänka. Det är då man tar dem, skammen i deras ansikten när de inser vad som händer, det är då man tar dem, försöken att spela cool och oberörd, behövde sträcka på benen, bara, och göra mig redo, gillar att vara redo, serni, det är då man tar dem, när bussen stannat men inte vid en hållplats. Utan vid ett rödljus.

De kom till av en slump, när jag skar i skinnet, det där man inte ska äta

Detta om falukorv. Detta om att göra skåror i falukorvsskivorna. Du tror att det är funktionellt. Att det finns ett syfte med att skära skåror i falukorvarna. Kanske inte att forskarna på falukorvsakademien slog sina huvuden ihop, lyfte och mätte, blandade och gav och sedan publicerade en slutsats, ett pressmeddelande: Det ska vara skåror i falukorvsskivorna. Det leder till jämn värme och lagom krispig stekyta. Kanske inte hela det scenariot, men något åt det hållet.
Det tror du.
Du tror fel.

Vägen hem från stationen

Och du tar upp din mobil. Håller den tryckt mot örat, för att du blir svårare då, för att det blir svårare då, svårare att försöka med dig, svårare att inleda något med okänd utgång. Det är mörkt och kallt och längre fram på gångvägen finns mörka kalla ansikten och de ska inte få säga något till dig, de ska inte få inleda något. Du håller din mobil tryckt mot örat som en sköld, som en snuttefilt och du är upptagen och stark, du går upptaget och starkt med mobilen mot örat och det är ingen idé att försöka med dig.

För där kommer ingen ficktjuv att leta

Jag har tygpåse idag. Tygpåse har den som är indiepoppare. Jag har shorts och springskor i min. Skulle ha kallats jympapåse om jag gick på mellanstadiet men nu går jag inte på mellanstadiet. Alltså tygpåse. Springskor med mycket lufthål och sådant, låter fötterna andas. Det är bra är det sagt. Jag tittar på klockan på mobilen som lyser vitt och släpper sedan ned den i en av springskorna som lyser vitt.

Jag hatar de där hårda erren

Han skulle kunna trycka på nödstopp nu. Vi står i en hiss, han och jag, och hissen ser ut som insidan av en container och han skulle kunna trycka på nödstopp nu, lysröret skulle kunna blinka och han skulle kunna trycka på nödstopp och vända som om och våldta mig nu. Våldta mig i en nedklottrad container. Dörrarna öppnar sig innan vi stannat och jag går ut. Gärdet. Sedan åker jag hissen ned igen. På tunnelbanan skrattar en pappa som snusar och en mamma som pratar med väldigt hårda r åt att deras bebis blivit hyperaktiv för att de bjudit den på kaffe.

Lilla björn lagar lasagne istället

Jag sitter vid matbordet och böjer mig fram och ned från min näsa droppar en svettpärla och på tallriken borde jag haft forell med mandel och fettpärla. Det borde en tiger också haft, men han fick inte det, tigern, när han var på sjukhus. En av hans ränder hade halkat ned och därför åkte han till sjukhuset där han fick träffa doktor lövgroda. Men ingen forell med mandel och fettpärla fick han. Han ville ha det, det sa han, men det fick han inte.

Hur man väljer

Tåg mot USA, tag plats. Ha en bra stängning. Jag sätter mig, sitter bredvid två med Fiendens fiende i händerna och jag har Fia i händerna. Och vad var det för fel med det här sätet egentligen, sättet du stannade vid sätet, stannade till och tittade ned och bedömde sätet som osittbart, det gjorde du, stannade, tittade, gick vidare till annat säte. Jag såg det. Och jag stannade vid samma säte och undrade vad du såg. Var det fel person som satt mitt emot? Var sätet smutsigt tyckte du? Jag provsatte mig på sätet. Det gick alldeles utmärkt. Sedan blev jag kvar. Nu har jag två Fiendens fiende framför mig och det är besynnerligt att de är två sådär samtidigt. Det är väl en bok från nittiotalet? Från åttiotalet?