Jag trycker längs sidan

Ungarna flyger och vevar med armarna och flyger vidare in i varandra. Lill-tobbe sparkar ur sladden till förstärkaren fem plus fem plus fem gånger och axelbandet går sönder och en tjej i första raden blir knockad med bashalsen.

Till vad?

Jag kryper upp under täcket, kryper upp grensle över Fia som säger att hon fryser. Det är rött för att täcket är rött och hon fryser mer och säger samla luft samla luft.

Nackdelen är att hon måste använda pall för att nå flingorna

Fia sträcker ut benen, rakt ut bara och nuddar inte ryggen på biostolen framför. Och hon har inte röda pjuck på sig heller. Det ska man ha, röda pjuck, det har jag sett.

Hittar splitter i morgongröten

Sedan är det kväll och natt igen och vi går igenom den där tunneln där Fia inte låg, igenom tunneln och vidare längs gångvägen och där tio femton tjugo meter längre fram står en person med ryggen mot oss, mitt i vägen med ryggen mot oss och huvan uppdragen och händerna i fickorna, blick stilla. Och vi kommer närmare, tio meter närmare och Fia som var så trött nyss har fått stora stirriga vampyrögon och femton meter närmare och vi håller hårt i varandras armar och arton meter närmare och jag säger oj, vad är det här. Och personen står blick stilla i två sekunder till och vänder sig sedan speedsnabbt om och våra nackhår ställer sig på ända och jag säger ooh. Vi stryker förbi personen och hem och väl hemma faller taklampan i glas tre meter fritt ned i golvet.

Söndagsmorgonskräck

Hon har inte kommit hem, Fia. Klockan är åtta på morgonen och hon har fortfarande inte kommit hem. Du har inte blivit rånmördad? messar jag från sängen. Får inget svar. Ringer några minuter senare. Får inget svar. Ringer igen. Får inget svar. Ringer igen. Får inget svar. Får magont och börjar tänka på rånmördare. På väg hem från tunnelbanan, den går ju dygnet runt nu, och hon är lite vinglig, egentligen ett enkelt byte men de här rånmördarna går för långt, just i natt går de för långt, hetsade av varandra. Hon får två knytnävsslag i nacken, medan de rycker hennes väska, rycker hennes axel ur led medan hon segnar ned på marken, och sedan i rånmördarrus blir hon sparkad i ansiktet när hon ligger ned, där vid tunneln. Hon ligger där tvåhundra meter härifrån, tänker jag, där ligger hon i tunneln. Det är det jag ser härifrån sängen. Hon ligger där i en lövhög, blodig och trasig och sedan, äntligen, messar hon nej, högst levande.

Lisa som grät

Mamma och Viktor har också köpt en sodastreamer now, nu, säger Fia. Och Jag har varit vilsen Lisa som går på radio samtidigt är en kopia på Close to me med Cure men den får mig att facebooksöka efter dagis-Lisa, hon jag var kär i på dagis, som jag bet i armen för att den var så god, och jag är rätt säker på att jag hittar henne när jag hittar henne. Och det är väl konstigt egentligen, hur man kan känna igen någon som man inte sett sedan de var fem år. Sedan ser jag en tant som skrattar i en bil. Jag ser henne, jag hör henne inte, men hon sitter ensam i en bil och skrattar så att hela kroppen skakar och hon slår två gånger på ratten och sedan skrattar hon mindre och sedan ler hon mest.

Bekräftelse, äntligen

Blåskägg, 23 juli, 2007
Och de håller alltid mobilen med två händer, liksom med endast båda händernas fingertoppar.

Blaskagg, 25 oktober, 2008
Det är så jävla sant!

Baseball i gymnasiet typ, eller motsvarigheten då

Det vi gör mest nuförtiden är have a few drinks och talk about the old times som om vi vore en jävla springsteen-låt. Får man verkligen göra det nu? Får man det? Nu?

Brus i vägen

Och när jag väl stiger ur tunnelbanan vid Högdalen har klockan hunnit bli 19:30, ja herregud 19:30, men jag måste gå till Konsum så det gör jag. Köper havreringar och smör och paprika och schampo och jag stannar till vid kassan för var det inte något mer jag skulle ha? Och jag går en sväng till i butiken men nej det var kanske inget mer, så jag betalar och går sedan hemåt, stilla för att inte få huvudvärk. Och sedan drar jag upp nyckeln och öppnar dörren och tar upp mobilen och tittar på klockan och den är 19:30.

Vänligen kopiera dubbelsidigt

Björn berättar att han vet hur man kokar kaffe, att det finns där inne i huvudet någonstans men att han inte klarar av det. Det blir inget fyllt melittafilter, ingen rödlysande påknapp. Det är något brus i huvudet i vägen säger han. Och jag tänker på mitt eget brus. På att jag går på ett Hagsätra-tåg, jag vet att jag går på ett Hagsätra-tåg och ändå hamnar jag i Björkhagen. Och jag läser ”vänligen kopiera ej dubbelsidigt”, det vet jag att jag läser, jag läser det tio gånger för att jag tycker att det låter konstigt, varför inte liksom, men ja jag kopierar enkelsidigt. Åttiofyra gånger åtta sidor enkelsidigt och när jag lämnar in det säger de okej men vi ville ha det dubbelsidigt. Och jag säger va men lämnar in åttiofyra gånger åtta sidor som skulle kunna ha varit fyrtiotvå gånger åtta och går tillbaka och går in på hemsidan och läser instruktionen igen.

En av dem kan skrika

Två andra grejer jag har svårt att skilja på: groupiesar och guppiesar.

Det brakar från Maryland

Tillbakakaka, det är ett verb, det har Fia sagt. Att tillbakakaka. Jag tillbakakakar Peters ansiktstackling från förra veckan med att fälla honom in i väggen. Förlåt sorry säger jag. Peter säger inget.

Lite dreggel, svårt med r

Jag sitter på Fia medan hon skriver sms. Mm, vad heter hon, hon heter mamma, säger Fia. Och jag daskar henne i nacken och säger så, då får det vara bra. Och jag hämtar DN och Fia bläddrar i A-delen och säger järnvägar, nähä, det vill jag inte läsa om. Och med barnröst: jag tycker att det är tråkigt med infrastruktur.

Torsdag. Fredag?

Det finns en liten hund, en papillon, som heter Fifi. Fifi är ett passande namn på en hund, det är jag och Fia överens om. Men tänk, säger Fia, tänk om mamman... jag menar, tänk om jag hette Fifi. Vi ser på bio och sedan pussar vi hejdå och Fia åker hem och jag stannar kvar och träffar Fias lillebror och går på konsert på Debaser Medis och han får ont i nacken och sedan är det morgon och jag kokar te. Fia går förbi i morgonrock. Hon stannar upp framför diskbänken. Gud vad skönt med ett nytt handfat, nej kylskåp, säger hon.

Gå i stå

Klockan är en minut i tio på förmiddagen och Högdalens centrum står stilla. Människor står utplacerade, står och tittar långt bort som i en amerikansk katastroffilm. Människor står i kö, står i kö framför Nordea och Handelsbanken som om de väntade på veckans matkuponger. Jag kisar och tittar mot dem alla men törs inte fråga alkoholisterna vad som står på.

Inte ett ord sedan dess

Har ni tänkt på en sak säger André på engelska. Har ni tänkt på att galna kosjukan botades den elfte september?

Nordpolen

Jag vill så gärna stava sydpolen med två o.

En enda lång scen med en enda låt

Jag och Tears for Fears går på promenad och pensionärerna hostar i slow motion. Michelingubbarna från dagis vaggar i slow motion. Tjejen med cykel som inte vill passera övergångsstället gör en min som säger åk du först, jag har ingen bådska, sorry att du behövde stanna, i slow motion. Hon hittar jag på bild i morgondagens DN. Hon kunde inte ta sig hem, Tranebergsbron var avstängd. Dansken skjuter bandybollen i slow motion, han gör mål vilket betyder att jag inte gör mål, och världen återgår till vanligt tempo när jag försöker stoppa Peters axel med mitt ansikte.

Skriver inte ens detta

Eftertexter. Trycker inte på stopp. Byter inte.

Jag vill se ständigt nyvaken ut

Jag vill vakna på en väg, cylka på bockstyre i pyjamas ned genom villaförorten. Jag vill ha en snygg storasyster som retar mig för att hon älskar mig som jag retar för att jag älskar henne. En mamma som dricker rödvin i varje scen och en lillasyster som dansar. Jag vill bli introducerad till alla nya karaktärer i slow motion till musik från åttioåtta och säga it’s just a cigarette när skolkamraterna säger good shit, huh?

När Efterlyst kommer på besök

Om jag försvinner, går upp i rök, om jag en dag är borta, säger Fia. Då kan du i alla fall inte säga att jag var glad och positiv. Det får du inte säga när teve kommer och gör intervju med dig, om din sorg. Du kan inte säga att jag var så glad och positiv, att det var det du föll för, det kan du inte säga. Säger Fia.

Senare kommer jag på att vi behöver lingonsylt

Vad gör du?! säger Fia. Hon springer från sovrummet, ut i hallen, tittar in i köket, in på kontoret, rycker upp toalettdörren. Där står jag. Naken. Badrumsspegeln är immig. Vad gör du?! säger Fia igen. Jag torkar håret säger jag. För det gör jag. Står med armarna ovanför huvudet och handduken i håret. Torkar håret. Mhm säger Fia. Du var så tyst. Då blir jag alltid misstänksam säger hon. När du är tyst vet man att det är något fuffens på gång. Då hittar man dig alltid med fingrarna i syltburken säger hon.

En grönpärm

Jonas Hassen Khemiri sätter sig fyra meter bort. Han läser något som liknar en barnbok. Eller en ungdomsbok från femtiotalet. Han är jättelång och går av efter en station. Vi är två i vagnen som aldrig slutar stirra.

Tror inte att den har röda ögon

Det står en vit ko mellan Sockenplan och Svedmyra. En stor vit ko i en trädgård. Den har stått där i några år nu men man glömmer bort det, påminns om det. Glömmer bort det i maj och påminns om det i oktober.

Jag ser inte ut som en mördarmobbare

Jag plockar fram mobilen och säger självklart, låna den, skriv ett sms. Tunnelbanan har stått still i en timme. Mum call me skriver han. Vet mamma om att det är du som är me frågar jag. Så att det inte är något av dina syskon som är me? Fattar mamma det frågar jag. Mamma är hemma säger han.

Oktober slåss med sig själv

Det var så konstigt i morse. Alla löv hade blåst bort.

Min värdaste (som vi sa) var värd trehundra kronor

Det luktar Fair Play här nere. Torrt trä och torr plast. Precis som hos Peterpåfairplay. Han som sålde booster packs till oss. Tjugofem kronor styck. Jag mätte allt i booster packs då. McDonalds kostade två booster packs, minst. Den här skivan kostade liksom sex booster packs, men den är värd det. Den här är värd kunde vi säga. Kort nummer fyra var alltid rare, den enda som var rare och värd. Den värdaste (som vi sa) var värd sexhundrafemtio kronor. Den fick jag aldrig.

Mest orddelen, den är roligast

Fia med bandaget är sjukskriven en vecka. Sitter hon uppkrupen i soffan och tittar på Dexter då? Äter hon godiskuckelimuck i sängen och jämrar sig då? Drar hon ut madrassen och täcket i vardagsrummet och läser serietidningar då?

Hon sitter på en pinnstol i köket och löser högskoleprov. Som ett pyssel. Och sjunger kom nu alla vänner varenda kotte som jag känner.

Kycklingar

Belinda Olsson hade gula strumpbyxor på sig i går. I dag har jag sett
tre par gula strumpbyxor. Och jag har börjat särskriva i går, i dag, i
morgon.

Förr i världen, när den var punktlig

Jag har avtalat möte med en människa jag inte har telefonnummer till. Då är vi i tid. Även om vi inte hunnit borsta håret. Vi är där.

Jag låtsas lyssna intensivt

Emilia, nu-u grönskar det i-i dalens famn-Emilia sitter mitt emot mig. Hon låtsas läsa sin Metro intensivt, men jag ser att hon sneglar på mig, tittar på mig.

Smash

Jag förstör åttiofyra amerikanska pansarvagnar och ändå förlorar jag. Den timmen kunde ha använts till något konstruktivt istället. Badminton till exempel.