Mörker ger bild

Vi tittar på varandra och sen tittar jag ut genom fönstret. Tittar på hus som svishar förbi. Över bron, tittar ned på vattnet. Det blir mörkt, ett ursprängt berg fyller fönstret och vi ser varandra igen, fast tvärtom nu, spegelvänt. Jag tittar på en söt person och sen tittar jag på en tant och sen tittar vi på varandra igen. Det är för att vi ser likadana ut. Vi tittar på varandra för att vi ser likadana ut, tror jag. Kanske att vi kunde vara kompisar. Vi kanske har gemensamma intressen, kanske kunde hänga bredvid varandra i en soffa och dricka soda stream-vatten, prata om det ljudet och den personen. Kanske kunde vi gå på musem tillsammans. Plocka svamp eller något. Plocka svamp för att vi ser likadana ut. Tittar på den söta personen igen.

Ett till

Ännu ett ord att förpassa till eliten: Elegant.

Fynd

Jag köper en mobil av Dansken och hittar nittio stycken gamla sms i den. Har inte läst dem.

Vad är det värsta som kan hända?

Vi åker till Fias farfars polares svärsons polare och jag känner på Fias andedräkt att hon gråtit. Den luktar tång. Kolla, vi är på svennelinjen säger hon. Jag ser. Vi går upp ur underjorden och jag säger till Fia att hon får välja mat sen när hon är klar. Hon får välja eftersom hon kommer att ha varit så duktig. Kanske får hon ett bokmärke också. Okej säger hon. Sen går hon in och jag läser min guldbok och sen kommer hon ut och vi gör low-five och hon får välja mat. Eftersom hon varit så duktig. Du saknar bara en vattenflaska och några näsdukar säger hon.

Det räcker nu

Okej, nu räcker det med hemlighetsmakeri. De tre namnen är Cigarett, Pool och Volt.

Bok i guld (och med tre namn)

Läser en guldig bok om knark och jag sitter på tunnelbanan när jag läser den. Klart att jag läser en bok om knark. Klart att jag sitter på tunnelbanan och läser. Jag är bakfull och att läsa om knark gör ingenting bättre. Inget gott kommer ur det. Så jag lägger ned boken om knark en stund (tar upp den igen dagen efter och den är väldigt bra när allt kommer kring omkring kring omkring). Tittar upp och snett emot mig sitter Ison och Fille-Fille med en tjej. De säger inte ett ljud till varandra. De verkar nervösa.

Jag tittar ut mot Globen och blåsten och tänker på Ingvar Storm och hans tack så mycket. Tänker att spanarna måste göra något tecken till Ingvar Storm när de är klara. Hans tack så mycket brakar alltid in så precist. De måste göra något slags tecken när de är klara med spaningen. Hur kan han annars veta att spaningen är klar, veta när slutklämmen kommer, hur kan han veta när han ska säga tack så mycket? Lyfter de på ögonbrynen vid slutklämmen? Sådär som man gjorde i Tecknet. Kotten kallade en del det spelet. Det var dumt tyckte jag.

Sånger om surfing

Vi sjunger och vi sjunger och vi sjunger och det är fredag och vi dricker lite till och vi dricker mycket till och Fias lillebror spelar Weezer, tänk att vi får sjunga Weeeezer, vi kan alla texter och han kan nästan alla låtar och de låtar han inte kan kollar vi upp på internet och Niklas, 31, vill att vi sjunger låtar från orkestrar han känner till men vi vill bara sjunga några Weezer-låtar till bara några.

Och det är lördag och vi sjunger igen eller jag börjar åtminstone sjunga och sen hakar resten av festen på och jag häller upp genomskinlig vätska och sen tar jag i så jag att jag blir röd och egentligen kan det vara lite pinsamt och lite falskt men nästan alla är ju med nu och jag häller upp lite mer genomskinligt. Och tänk att Ubbe inte slänger ut oss, vi skriker verkligen och klockan är tre och vi försöker sjunga stämmor och folk är som gamar på micken för nu har vi mick och är inte musik den högsta av alla konstformer? Om man skulle få för sig att rangordna dem alltså. Vem var det som sa så? Schopenhauer? Skitsamma, nu kör vi en med Bruce.

Oljebaren

Okej, en hemlighet, här och nu. Kallpressad olivolja. Jag trodde att man pressade kärnorna.

Aldrig närvarande

Kajsa sitter på King’s Head i Göteborg. Hon dricker öl och hänger med sina nya kombosar. Stämningen är uppsluppen, inga pinsamma pressande tystnader. Högtalarna spelar Smiths. Jag är på väg över Solnabron. Det blåser och är mörkt och jag viker ned åt vänster mot Prisextra. Ska handla öl och jag vet inte kanske något annat. Med ens är jag på King’s Head i Göteborg. Vi säger hej det var längesen och hur är det. Kajsa är på väg ned åt vänster mot Prisextra, ser sig för då hon skyndar över gatan. Jag går ut till rökrutan för att höra henne lite bättre. Hörde du att Maria ringde Fia säger vi. Ja, helt sjukt. Jag tittar ned längs Andra långgatan, tittar på alla som står och röker, många ungar ute för att vara sista helgen innan löning tänker jag medan Kajsa långsamt går in genom skjutdörrarna, börjar plocka bland äpplen och päron. Ni måste träffa mina kombosar säger hon. Ja säger jag. Sen säger vi mars, ja mars säger vi. Sen byter vi plats igen.

Rosa helikopter

Jag skulle vilja ha en… säger Fia. Skulle vilja ha en sån här liten radiostyrd helikopter. Vi ligger i lördagsmorgonsängen. Det skulle jag också vilja ha säger jag. Du var inte med när vi pratade om det i förrgår? frågar Fia. Nä säger jag. Det var någon som hade köpt en pytteliten helikopter för åttio kronor. En sån skulle jag vilja ha. En sån liten minihelikopter. Den kunde hämta frukost till en. Hämta morgontidningen i en liten krok under liksom.

Utsidan

– Du, Blåskägg är det här ditt band?

Nej, det är det inte. Jag är inte med i något band för jag kan inte spela något instrument. Inte ett enda. Inte ens mungiga. G och E-moll, de två ackorden kan jag ta på gitarr, inga andra, G och E-moll, och jag kan spela bomtjafs på trumsetet, bomtjafsbomtjafsbomtjafs, fast jag kan inte hålla tempot. Och inte kan jag dödsvråla heller även om jag hävdar det ibland, låtsas det ibland. Och skulle jag nu kunna spela något instrument så skulle jag ändå inte spela i något band, för scenskräcken skulle göra mig förlamad.

– Vad sa du? Om det här är mitt band? Nej, det är det inte.

Trix

Hörni, jag har kommit på ett sätt att få med sig folk på nästan vad som helst. Le.

That's heavy man. Deep.

Äntligen klar med den där tunga boken. Tung som ett paket mjöl var den. Inte tung som en väldigt tungrodd eka.

Skolan

Gick på bio med skolan ibland, med svenskan. De blev aldrig riktigt vad de borde ha varit, filmerna. De blev skolfilmer, inte riktiga. Gjorda med avsikt att manipulera oss. Romeo och Julia, den uppdaterade med pistoler och bilar och skyskrapor går på teve nu. Skolfilm fnyser jag. Stänger av. På engelskan såg man också film. Jag hittade på en recension en gång, om Blair Witch Project. Låtsades att jag sett den och recenserade den. Den var inte alls läskig, astöntig sa jag. Sen såg jag den.

The real world

Emma är på besök. Hon drar en historia från verkliga livet. Vi dricker folköl och lyssnar. Historian: Morfar brukade alltid säga Emma, världen snurrar inte kring dig. Och då sa alltid mormor joo, min värld gör det. Sen dog hon.

Amiralen AnkarluUnd

Jag kokar kaffe i badet. Koka kola koka knäck sjunger jag sen. Fia hakar på. Ropar alle man på däck sjunger hon. Den som sölar han blir utan. Och så vidare. Det var säkert från den sången läskedrycken tog sitt namn säger jag.

Old boy

Ibland fastnar man i ord, Ingvar. Bara upprepar och upprepar dem trots att man inte vill. Kan vara fraser också. Bara ploppar upp som onda grodor. Man hör ordet komma men har inte en chans att stoppa det. Säg det inte säg det inte och så quack känner man sig fruktansvärt enahanda. Eller hur, Ingvar? Igår fastnade du i ett ord. Jomen sa du. Om det nu är ett ord, två ord, en fras kanske. Jomen sa du. Jomen, då ska vi se vad dressinen har att säga om Valencia. Jomen, vad vet ni om filmmusik, första klass? Jomen, vi har fått full pott från Hoa och Cecilia. Jag tror att du duschade länge efter det programmet.

Tjött

Två barn står bakom mig. De pratar bebisspråk. Säger pappa jobbaj på schödej. Fast de är inte bebisar. De är barn. Kanske fem år. De pratar låtsasbebisspråk. Gud så pinsamt.

Grahn

Jag sitter på toalocket, har dragit in laptopen i badrummet och sitter på toalocket och läser högt. Läser för Fia som ligger i badkaret. Sådant man gör ibland när man läst något bra. Jag läser högt en krönika av Marcus Grahn. Fia plaskar och fnissar ibland. Så sitter jag på tunnelbanan och Marcus Grahn ställer sig framför mig. Jag pekar på honom utan att säga något. Vad säger man till Sveriges mest talangfulle tankesultan? Vad säger man till någon vars texter man just haft högläsning av? Hej säger jag. Kul att se dig i Stockholm. Jag brukar ibland ha högläsning av dina krönikor.

Till Vonnegut

Hej Kurt,
Idag började jag borsta tänderna med jättevarmt vatten. Det fungerade. Det fungerade faktiskt. Tänkte bara säga det, du visste det säkert. Men... tänkte bara säga det.
Hej då!

Willys

Fia håller i två kaffepaket, ett i var hand. Väger dem. Tittar på än det ena, än det andra. Fair trade eller Krav… Fair trade eller Krav? säger hon för sig själv. Vill man vara snäll mot människorna eller miljön? säger hon till oss. Ta båda säger Anders. Så kan du blanda och dricka dig till ett riktigt vitt samvete. Riktigt kritvitt.

Vikarie

Hanna Fahl? säger Fia. Sa hon Hanna Fahl? säger Fia igen. Jag tittar på henne. Bekräftar. Fia stänger av radion.

von Brissling

Vi leker blindbock och jag får vara monster. Aaaa säger kusin och kusinkompis. Sen ringer telefonen många gånger och jag blir hämtad med bil. Fia lägger ned strunt i kundvagnen. Inlagd mango och getost. Jag hämnas genom att lägga ned rökt brissling. Det där pratade vi en hel massa om i somras. Brissling. Vad det är för något egentligen.

I kroppen

En liten låt om Norrköping. Vad är det som händer här, Blåskägg? En liten trivial låt om Norrköping. Vad är det som händer?

Ser inget

Vi slänger wellpapp. Massor av wellpapp. Den där kan vi spara förresten säger Fia. Mamma kanske vill lägga grejer i den. Hon pekar på en stor kartong. Ok, vi sparar den säger jag. På vägen tillbaka snubblar Fia på en tröskel. Hon ser först förvånad ut, som ett barn som just ramlat. Som ett barn som just ramlat och det gjorde egentligen inte så ont men man blev ändå lite rädd och nu måste man kolla av omgivningen för att se om man förväntas gråta eller inte. Fia ser först förvånad ut. Sen kollar hon av omgivningen. Sen skrattar hon ett bubbligt skratt. Hade varit gråtblandat om hon var yngre. Icke gråtblandat nu. Bara kul. Sen sätter hon den stora kartongen över huvudet. Led mig säger hon.

Slick

Nä vadå, det här är väl ingen flatklubb säger jag. Jo säger hon. Jag skakar på huvudet. Sen går vi och dansar. Medan vi shakar tittar jag upp på den stora bilden som satts upp på vägen denna kväll. En illustration av en katt. Tittar länge på den där katten. Sen förstår jag. Hon har rätt. Jag förstår varför klubben heter som den gör.

Skor som lakritsbåtar

Har du stängt av mobilen viskar jag. Har du stängt av mobilen viskar jag. Har du stängt av mobilen viskar jag. Va säger Fia. Har du stängt av mobilen viskar jag. Fia vrider på huvudet. Har du stängt av mobilen viskar jag. Ja viskar Fia, jag hade dövörat till.

På vägen tillbaka är det mörkt. Gatulyktorna lyser på fukten. Vi går förbi en stolpe där någon knutit en påse. En påse med bröd säger Fia. Nä, det var skor i påsen säger jag. Fia skrattar. Sen börjar hon sjunga: Varje liten pompom-bror måste äta pompom-skor. Pom pompom pom pom.

Klona

I fiendeland och alla har smala byxor och stora jackor. Halsdukar med precis samma rutmönster, virade en gång, precis en gång runt halsen på precis samma vis, alla. Husen är högre här trots att det är färre våningar. Fuktigare och jag känner mig ohemma. Viker in på fel gata och upptäcker det inte förrän efter hundra meter. Låtsas som att jag kommer på någonting, som om jag glömt något vikitgt hemma i lägenheten, hemma i min lägenhet med högt i tak, mobiltelefonen kanske, den nyaste, vänder om och skakar lätt på huvudet, ser bekymrad ut. Hundra meter tillbaka och in på rätt gata och den ser precis likadan ut.

Tidlös

De kör fortfarande twilight zone med 2 unlimited och woho-låten med Blur på hockey-matcher. Vid avblåsningar och så.

Mitt

– Gud vad härligt.
– Ja, jättehärligt.
– Men det är något speciellt med kärleken.
– Ja, det är verkligen det.
– Verkligen.

Deniz och Elin. Jag får lite ont i magen när jag lyssnar på er.

Karriärbyte

Såg uttagningen till West End Star. Uttagningen till dokusåpan. Inte till London. Till dokusåpan. Uttagningen till dokusåpan. Pekade på teven och sa hon vinner. Hon kommer att ta hem hela skiten. Hon där, hon som säger jag är ingen musikaltjej egentligen, jag är mera en rocktjej. Hon vinner. Så sa jag. Igår vann hon. Jag borde skaffa en inomhushalsduk och bleka tänderna.

Tony Irving

Ni fattar att accenten är på låtsas, va?

Knäck i lurarna

Px ringer och säger att hon ska vabba. Vad skönt säger jag. Hej då säger hon. Hej då säger jag. Sen funderar jag på om hon inte egentligen sa nä då.

Värre än oss båda

En pojke och en bok. Han går med näsan djupt nere i den. Uppför trappan med blicken fäst på texten och ryggsäcken är på väg ned. Remmarna har hasat från axlarna till armvecken. Går uppför trappan som om det vore gatan i The Verve-videon, kunde inte ta mindre notis om vad som händer utanför honom och boken. Ställer sig bredvid mig vid busshållplatsen, fortfarande med näsan i boken. Går långsamt på samma buss som jag. Räcker ut handen för att hålla i sig utan att släppa texten. Tittar upp. Jag är på fel buss säger han.

Fastnar

The Cure, Weezer och Bright Eyes spelas högt högt. Hallå, knäppskallar. Det är inte mig ni ska locka till Andra avenyn. Kidsen gillar manga-stylade japaner, har ni inte fattat det?

Näsa för

…men med din karaktäristiska näsa säger jag. Min karriäristiska näsa menar du säger Fia.

Liv

Frukostbordet och vi hoppar till, jag och Amöbaboy. Ja, vi sitter inte vid samma frukostbord. Men vi sitter nog samtidigt vid varsitt frukostbord och jag hoppar till och jag är säker på att Amöban hoppar till. På ett bra sätt. På ett varmt sätt. På ett bra och varmt sätt hoppar vi till när vi ser förstasidan på Kultur-delen.

Tips

Har hört att ni utomjordningar har svårt att nysa. Rent av omöjligt? Tips till er: Ryck ett näshårstrå. Kvartslång nysningssession guaranteed.